Förhandsavgöranden av EU-domstolen 1995–2020. Genomslag och betydelse i Sverige
Sedan Sveriges EU-inträde har svenska domstolar tillämpat EU-rätten lojalt. Samtidigt har de varit återhållsamma med att fråga EU-domstolen hur unionsrätten ska tolkas. Genom att oftare begära tolkningsbesked, så kallade förhandsavgöranden, skulle Sverige kunna påverka den europeiska rättsutvecklingen i högre grad. Det skriver Ulf Bernitz, professor em. i europeisk integrationsrätt. (2021:2)
För att EU-rätten ska tillämpas enhetligt i medlemsstaterna krävs samarbete mellan EU-domstolen och nationella domstolar. Centralt i det samarbetet är förfarandet för förhandsavgörande, det vill säga att nationella domstolar vänder sig till EU-domstolen när de behöver besked om EU-rättens innebörd. I EU:s fördrag regleras när de kan och ska göra det.
Svenska domstolars praxis i fråga om förhandsavgörande granskas i denna rapport av Ulf Bernitz, professor emeritus i europeisk integrationsrätt. Med hjälp av tidigare studier och en ny analys av perioden 2016 till och med 2020 ger han en samlad bild av utvecklingen under hela 25-årsperioden.
Utifrån konkreta fall och en genomgång av rättsområden konstaterar författaren att svenska domstolar har vänt sig till EU-domstolen med väsentliga frågor som har stort allmänintresse. Sverige har också gjort både snabba och omfattande lagändringar på grundval av EU-domstolens besked. Två exempel är att den svenska alkohollagstiftningen har gått i liberaliserande riktning och att det inte längre är tillåtet med dubbla sanktioner vid skattebrott.
Antalet förhandsavgöranden som varje år härrör från svenska domstolar har länge varit tämligen konstant. Under Sveriges första tid som EU-medlem begärde svenska domstolar dock så få förhandsavgöranden att EU-kommissionen år 2004 inledde ett förfarande mot Sverige om fördragsbrott. Det resulterade i en lagändring i Sverige och fler förhandsavgöranden som hade sin grund i svenska mål.
Författaren konstaterar dock att svenska domstolar skulle kunna bli än mer aktiva. Det finns också luckor på vissa områden där EU-rätten har betydelse, såsom statsstöd, straffrätt och konsumenträtt.
Förklaringen till den svenska återhållsamheten kan enligt författaren spåras till en kulturkrock. Det europeiska rättssystemet är väsentligt annorlunda och kräver att svenska domstolar intar en självständigare roll och kritiskt prövar överensstämmelsen mellan svensk och europeisk rätt.
Detta skulle dessutom öka möjligheten att påverka den europeiska rättsutvecklingen, eftersom förfarandet för förhandsavgöranden förser EU-domstolen med kunskap om nationella rättssystem.
Sieps har sedan 2020 publicerat en serie rapporter som granskar såväl rättsliga som politiska och ekonomiska aspekter av medlemskapet. Fokus ligger på områden där det ännu i stor utsträckning saknas forskning. Med detta åttonde och sista bidrag i serien om Sverige efter 25 år i EU är det Sieps förhoppning att öka kunskapen om rättsväsendets utveckling sedan inträdet i EU.