Open Strategic Autonomy – New challenges for the EU’s Common Commercial Policy

Författare: Herrmann Christoph

Världsekonomin och den internationella handeln har genomgått stora förändringar sedan murens fall. I denna analys visar Christoph Herrmann, professor i europeisk och internationell ekonomisk rätt, hur EU har svarat på det nya geoekonomiska läget. Han menar att strävan efter ökad autonomi är förståelig men att den samtidigt skapar rättsliga problem. (2023:9epa)

De senaste 30 årens förändringar i världsekonomin har ställt EU inför nya utmaningar. Det handlar inte minst om Kinas ekonomiska uppgång och utmaning av USA som stormakt, men även om omställningen till en digital och grön ekonomi.

I denna Europapolitiska analys granskar Christoph Herrmann, professor i europeisk och internationell ekonomisk rätt vid universitetet i Passau, hur EU har lagt om sin handelspolitik mot bakgrund av det nya geoekonomiska läget.

Efter en kort historisk tillbakablick på handelspolitikens utveckling sedan murens fall beskriver han hur unionen under senare år har anpassat sin handelspolitiska strategi och går igenom ett urval centrala instrument som rimmar med ambitionen om en ”öppen strategisk autonomi”. Några exempel är

  • anpassning av befintliga handelspolitiska skyddsinstrument

  • skärpta exportkontroller

  • en ram för granskning av utländska direktinvesteringar

  • ett skydd mot ekonomiskt tvång från tredjeländer (ännu under förhandling).

Därefter diskuterar författaren vilka rättsliga frågor EU:s gensvar väcker, både i förhållande till den egna rättsordningen och till WTO:s regelverk. Han menar att unionens åtgärder är realistiska, förståeliga och kanske nödvändiga. Däremot är de problematiska med hänsyn till befogenhetsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna, och i förhållande till internationell rätt rör de sig alltmer i en gråzon.

Slutligen menar författaren att handelspolitiken inte räcker till om EU ska kunna föra en utrikespolitik i linje med sina intressen och värden – det behövs fler åtgärder. EU behöver också en genuint gemensam utrikespolitik som har en grund i unionens primärrätt. Innan det blir verklighet kommer EU att ha en svag röst som geoekonomisk aktör.