Kan nya pensionssystem stärka konkurrenskraften i EU?

Ökad tillväxt i EU är nödvändigt för att enskilda länder ska kunna fullgöra kostsamma åtaganden utan att skära ned på välfärden. Höga kostnader beräknas uppkomma i synnerhet till följd av satsningar på försvar, konkurrenskraft och grön omställning, samtidigt som en åldrande befolkning sätter press på medlemsstaternas utgifter. Mot den bakgrunden diskuteras nu hur mer kapital kan genereras för att främja tillväxt. Och en fråga handlar närmare bestämt om hur pensionssystemen kan bidra.

Hur kan tillväxten i EU stärkas?

För att EU ska vara en tillväxtarena krävs stora investeringar på både kort och lång sikt. Men i EU saknas kapital. De europeiska kapitalmarknaderna är nationella, fragmenterade och i hög grad bankfinansierade. Banker är generellt inte särskilt riskbenägna och har därmed sämre förmåga att finansiera innovativa tillväxtföretag, jämfört med professionella investerare. Många företag i EU saknar därför investerare och därmed det långsiktiga kapital som krävs för teknisk utveckling och innovation, vilka är avgörande för att driva tillväxten framåt. Ett annat uppmärksammat problem är att det investeras för lite i EU. Det har bland annat den tidigare italienske premiärministern Enrico Letta framfört, i en rapport om den inre marknaden som han tog fram 2024 på uppdrag av Europeiska rådet. Där lyfter han fram att det råder höga utflöden av investeringar från EU, främst till USA, och pekar på fragmentering och ineffektivitet på EU:s kapitalmarknader som orsaker. EU har därmed, enligt Letta, både brist på investeringsinfrastruktur och riskvilligt kapital som stannar kvar i unionen. Slutsatsen är att det krävs inte bara mer pengar, utan också mer investeringar i EU.1

Det pågår således en diskussion om hur tillgången på kapital kan stärkas, och flera förslag till åtgärder förekommer i kommissionens meddelande om en spar- och investeringsunion.2 En fråga är hur nya pensionssystem, med kontinuerligt och långsiktigt sparande hos investerare, kan generera mer kapital i EU. Syftet är att öka volymen av tillgänglig finansiering på kapitalmarknaderna och skapa en stabil och långsiktig finansieringskälla. Genom ökat pensionssparande, via exempelvis försäkringsbolag och pensionsfonder, kan det långsiktiga investeringskapitalet i EU stärkas. Som målbild tjänar hushåll i Danmark, Nederländerna och Sverige som investerar på finansmarknaderna, där hushållens besparingar överförs till professionella investerare som sedan investerar i ett brett spektrum av finansiella tillgångar.

Vilken betydelse har pensionssparandet?

I en artikel från tankesmedjan Bruegel diskuterar ekonomerna Marie-Sophie Lappe och David Pinkus det långsiktiga pensionssparandets betydelse.3 De visar inledningsvis att narrativet om att det underinvesteras i EU inte är helt korrekt: deras analys klargör tvärtom att försäkrings- och pensionsfondssektorn föredrar att investera inom EU (home bias), och att de snarare underinvesterar på amerikanska marknader givet de senares storlek och avkastning. Forskarna menar vidare att det inte är de framtida pensionärernas uppgift att investera i just EU – om de inte får en hygglig avkastning. Målet med pensioner bör vara att säkerställa hushållens ekonomiska trygghet, även om bättre samordning mellan långsiktigt sparande och långsiktiga investeringsbehov i EU kan bli en positiv bieffekt.

I studien undersöks därefter hur en förskjutning av hushållens sparande från kontanter och bankinsättningar till försäkringsbolag och pensionsfonder skulle kunna kanalisera sparande till EU:s kapitalmarknader. De finner att en engångsomfördelning av 10 procent av hushållens sparande från bankinsättningar till försäkrings- och pensionssektorn skulle kunna generera 416 miljarder euro på EU:s kapitalmarknader. Detta bekräftar pensionsinvesteringars potential för att stärka tillväxten i EU.

Vilka förändringar krävs?

Kan då de goda exemplen Sverige, Danmark och Nederländerna överföras till fler länder? Flera studier och förslag nöjer sig med att bara fokusera på en eller två nivåer. Men en nyckel är att verka för förändringar på flera nivåer. Inte bara i EU och i medlemsstaterna utan också hos befolkningen.

Till att börja med är pensionsreformer en nationell kompetens. Vad EU då kan göra är att främja goda exempel och förbättra integrationen av kapitalmarknader, vilket också beskrivs i meddelandet om en spar- och investeringsunion, där kommissionen aviserar kommande rekommendationer. I meddelandet förordas bland annat en översyn av den paneuropeiska privata pensionsprodukten (PEPP) och en granskning av ramarna för tjänstepensionsinstitutet (IORP 2-direktivet).4 Kommissionen förordar vidare att den europeiska planeringsterminen ska omfatta dels landsrekommendationer rörande automtisk försäkringsanslutning (auto-enrolment), dels resultattavlor för pensioner i planeringsterminen. Kommissionen framhåller också behovet av regelförenklingar, både i EU och i medlemsstaterna. Dessa ambitioner och rekommendationer är dock inte bindande utan anger en önskad riktning.

Enskilda medlemsstater kan bidra till bättre fungerande pensionssystem genom att förenkla regelverken, främja automatisk försäkringsanslutning, skapa skatteincitament för pensionssparande och hjälpa hushållen att prioritera långsiktiga behov.

Det krävs emellertid också förändringar hos spararna. Till att börja med är finansiell kunskap (financial literacy) av största vikt: individer måste vara informerade om olika långsiktiga sparprodukter och deras möjligheter att generera rimliga pensioner. Detta lyfts nu också fram i flera fora.

Men det krävs mer, och det är något som utmärker just Sverige, Danmark och Nederländerna: de höga nivåerna av tillit bland hushållen. För att pensionsspara krävs nämligen inte bara finansiella kunskaper utan också förtroende för dem som förvaltar pengarna; vi måste tro att vi får våra pengar tillbaka, gärna med god avkastning. Det senare är något som såväl kommissionen som de flesta forskare negligerar, men som kan vara avgörande för sparande och därmed för investeringar och tillväxt.

Kan Sverige bidra?

Det finns sammanfattningsvis goda skäl att tro att nya pensionsordningar kan lyfta investeringskraften och därmed konkurrenskraften i EU. Narrativet om att dagens sparande försvinner ut ur unionen synes dock vara överdrivet, och pensionsspararna bör inte heller belastas med investeringar som ger dålig avkastning – bara för att de sker i EU.

För att bygga bättre system krävs således regelverksförändringar både i EU och i medlemsstaterna. Men det är lika viktigt att medborgarna förstår och litar på produkterna. Det här är något som Sveriges regering, förutom att stödja spar- och investeringsunionen, med trovärdighet kan lyfta fram i arbetet med att utveckla nya pensionssystem i EU. Utan insatser som bygger hushållens tillit kommer långsiktigt pensionssparande – utanför madrass och bank – inte att ta fart i EU.

Noter

1 E. Letta, Much more than a market. Speed, Security, Solidarity – Empowering the Single Market to deliver a sustainable future and prosperity for all EU Citizens, april 2024.

2 Europeiska kommissionen, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om Spar- och investeringsunionen – en strategi för att öka medborgarnas välstånd och den ekonomiska konkurrenskraften i EU, COM(2025) 124 final av den 19 mars 2025.

3 M.-S. Lappe och D. Pinkus, Plugging Europe’s investment gap: understanding the potential of leveraging institutional investors. Expanding funded pensions via auto-enrolment could boost long-term investment and saver security, allowing the EU to address its investment gap. Bruegel Working Paper, augusti 2025.

4 Kommissionen kommer också att söka hantera skillnader mellan olika nationella skatteregler och stärka marknaderna för värdepapperisering.