Déjà vu? De globala obalansernas återkomst

Vad innebär globala obalanser?

Åren före finanskrisen 2008 dök ett nytt begrepp upp i den politiska diskursen: ”globala obalanser”. Begreppet syftade på bytesbalanserna i världshandeln och framför allt vad som hände med de resulterande kapitalflödena. Historiskt har stora, ihållande obalanser tenderat att leda till handelspolitiska spänningar och, i värsta fall, ekonomiska krascher. Exempelvis hade USA före krisåren på 2000-talet ett stort bytesbalansunderskott, medan Kina, några europeiska länder och oljeexporterande ekonomier hade stora bytes­balansöverskott. Finanskrisen 2008 illustrerade varför obalanser kan vara skadliga: de var kopplade till kreditexpansion, ökad skuldsättning, högre risktagande i det globala banksystemet samt växande internationella exponeringar. Krisen tvingade fram en anpassning genom främst kraftiga fall i inhemsk efterfrågan, kollapsande handels­volymer och snabba kapitalutflöden.

Internationella valutafonden (IMF) varnar i en ny studie för ”persistent and large surpluses or deficits, beyond those justified by fundamentals” (se figur 1).1 Frågan är om mönstret håller på att upprepa sig – och vilka implikationerna i så fall är för EU?

Ett lands bytesbalans styrs i grunden av sparande och investeringar. Högre sparande än investeringar ger överskott i bytesbalansen, vilket resulterar i nettokapitalutflöden; och vice versa. Tullar har därför små, temporära och svårförutsägbara men inga permanenta effekter på obalanserna.2 Det är vidare viktigt att betrakta den totala bytesbalansen. Ett land kan ha bytesbalansunderskott mot ett land men överskott mot ett annat land. Länders relativa risker och makroekonomiska positioner avspeglas inte heller enbart i varuhandeln, utan även i tjänstehandel, inkomstflöden och transfereringar.

Risker

Riskerna med bytesbalansunderskott ökar om de blir långvariga och stora. Ihållande underskott kan undergräva förtroendet och därmed leda till valutadepreciering, stigande lånekostnader och efterföljande skuldkriser. Globala obalanser kan samtidigt stödja ekonomisk tillväxt, förutsatt att de finansieras hållbart genom produktivitetshöjande investeringar. De blir riskfyllda när de används till konsumtion eller icke-produktiva investeringar.

Även om det inte är på förhand givet att misstagen håller på att upprepas i dag, finns ett antal mörka moln på himmeln. För det första innebär den geopolitiska rivaliteten och risken för tilltagande protektionism att världshandeln kan fragmenteras ytterligare, i en kontext av ett redan försvagat WTO-regelverk. För det andra har USA både externa och offentliga skulder på historiskt höga nivåer, vilket påverkar dollarn som säker hamn. Om förtroendet för USA:s skuldhantering rasar, kan det skaka om det globala finanssystemet. För det tredje tycks Kinas lågprisbetonade och statsstödda export vara på väg att öka ytterligare, vilket tenderar att slå undan benen för industrin i andra länder utan subventioner.

Betydelse för EU

Så vilka implikationer kan vi se av obalanserna för EU:s del? Dagens situation skiljer sig i några viktiga avseenden från åren före den senaste finanskrisen. Det finns en permanent krishanteringsmekanism på plats för euroländerna i form av Europeiska stabilitetsmekanismen och en bankunion som syftar till gemensam banktillsyn och bankresolution. Det finns vidare ett obalansförfarande på plats inom ramen för EU:s finanspolitiska regelverk.

Inom ramen för detta obalansförfarande publicerar Europeiska kommissionen en så kallad rapport om förvarningsmekanismen. I den senaste rapporten3 konstaterar kommissionen att Europas finanssystem i stort framstår som robust och att hushållen har stärkt sina balansräkningar. Det konstateras emellertid också att såväl statsskulder som huspriser har ökat i stora delar av unionen, medan företagens lönsamhet och räntebetalningsförmåga har försvagats. Framför allt menar kommissionen att EU:s långvariga bytesbalansöverskott speglar en strukturell obalans mellan högt sparande och svaga investeringar. Det innebär att både tillväxt och omställningsförmåga hämmas och gör unionens medlemsstater, varav flera har höga statsskulder, känsligare för externa chocker.

Den sista aspekten fångas upp av såväl IMF som en nyligen publicerad rapport från Centre for Economic Policy Research (CEPR),4 vilka båda rekommenderar en internationell koordinering av reformer för att undvika oordnade och välfärdsdrabbande justeringar. Den skulle främst bestå av amerikansk finanspolitisk konsolidering och avveckling av Trump-administrationens tullar, expansiv kinesisk finanspolitik för att höja den kinesiska konsumtionen, samt produktivitetshöjande investeringar i Europa i linje med Draghirapportens rekommendationer.5

Skyddsåtgärder

I dagens konfliktfyllda kontext, och i ljuset av de inhemska ekonomisk-politiska situationerna i både USA och Kina, kan en meningsfull samordning emellertid visa sig vara omöjlig att uppnå. Det blir således allt viktigare att EU-länderna gemensamt och individuellt prioriterar produktivitetshöjande investeringar samt påskyndar arbetet med den gemensamma kapitalmarknaden för att tillgängliggöra riskvilligt kapital. I CEPR-studien påpekas dock att det kan finnas behov av en ”second best-lösning”: att acceptera tillfälliga, riktade skyddsåtgärder och tullar för att begränsa skadeverkningarna av den statsstödda kinesiska exporten, samtidigt som dörren hålls öppen för kinesiska direktinvesteringar inom ramen för internationella regler.

1 Internationella valutafonden. Understanding Global Imbalances. (2026), s. 4. https://doi.org/10.5089/9781484335956.007.

2 För en utmärkt och pedagogisk genomgång, se P. Altenberg. Tariffs Do Not Improve the Trade Balance. (Kommerskollegium, 2025). USA:s nuvarande tullpolitik representerar således ett djupt missriktat försök att korrigera bytesbalansunderskottet.

3 Europeiska kommissionen. Communication from the Commission to the European Parliament, the Council and the European Economic and Social Committee, Alert Mechanism Report 2026 prepared in accordance with Article 3 of Regulation (EU) No 1176/2011 on the prevention and correction of macroeconomic imbalances. (2025).

4 H. Rey, B. Weder di Mauro & J. Zettelmeyer (red.). The New Global Imbalances. (Centre for Economic Policy Research, 2026).

5 M. Draghi. The Future of European Competitiveness. Part A: A Competitiveness Strategy for Europe. (Europeiska kommissionen, 2024).