Starkt stöd för EU – Svenskarna uppskattar den militära säkerheten

1. Introduktion

Under 2025 har svenskarnas stöd för EU-medlemskapet stärkts i praktiskt taget alla befolkningsgrupper. Svenskarna har också blivit mer positiva till fördjupad integration och utrikespolitisk samordning samt värderar EU:s påverkan på den militära säkerheten högre än tidigare. Det framgår av SOM-institutets årliga opinionsundersökning, som genomfördes mellan september och november 20251, och som den här analysen bygger på. Undersökningen visar att 66 procent av svenskarna säger sig stödja EU-medlemskapet, vilket ska jämföras med 62 procent 2024 och 2023 (Johansson och Lewander 2025). Svenskarnas stöd för EU-medlemskapet ligger således kvar på de historiskt höga nivåer som noterats sedan 2022, året för Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då 68 procent stödde Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Stödet för euromedlemskap har däremot sjunkit under 2025, vilket bryter de senaste årens trend mot en mer positiv opinion för att införa den gemensamma valutan.

Svenskarnas inställning till EU och medlemskapets olika aspekter bör förstås å ena sidan mot bakgrund av EU:s interna utveckling och dynamik, och å andra sidan omvärldsutvecklingens påverkan på EU. Internt diskuteras till exempel hur EU kan stärka sin konkurrenskraft, utveckla kapaciteter vad gäller säkerhet och försvar samt smidigare beslutsfattande. Under det gångna året har EU-politiken även präglats av utrikes- och säkerhetsprövningar. I första rummet stod Rysslands krig i Ukraina, vilket ackompanjerades av osäkerheten i relationen till USA. På säkerhetskonferensen i München i februari 2025 sände den amerikanske vicepresidenten J.D. Vance ett tydligt budskap till europeiska ledare om att USA:s och EU:s syn på världen skiljde sig åt fundamentalt. President Donald Trump talade öppet om att USA tänker annektera Grönland från Danmark för att säkra USA:s strategiska intressen. Därtill beslog Trump EU-länder med handelstullar på 15 procent och spred fortsatt tvivel om försvarsgarantier och USA:s närvaro i Nato. I bred bemärkelse har det inneburit såväl mer konflikt som ökad osäkerhet i den transatlantiska relationen och att förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet står inför djup förändring. EU har under 2025 å sin sida beslutat om fler sanktioner mot Ryssland, och EU-kommissionen har lanserat initiativ för att öka medlemsstaters investeringar i försvarsförmågor genom låneinstrumentet Safe (Security Action for Europe).

2. Åsikter om det svenska EU-medlemskapet

Svenskarnas attityder till EU-medlemskapet har under det senaste decenniet blivit alltmer positiva (figur 1). 2010 nådde svenska stödet för medlemskapet sin dittills högsta notering (53 procent). Stödet sjönk därefter med tio procentenheter till 2012. Under dessa år var EU som mest upptaget med att hantera konsekvenserna av eurokrisen. Sedan 2012 har andelen svenskar som är för det svenska medlemskapet ökat, och i mätningen 2025 landar det på 66 procent. Det tangerar nästan den rekordnivå som uppmättes vid tiden för den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina år 2022 (68 procent), och är en uppgång med fyra procentenheter sedan 2024. I takt med att stödet har stärkts har samtidigt motståndet mot Sveriges EU-medlemskap sjunkit. 1996 – ett år efter folkomröstningen – var 52 procent av de tillfrågade i huvudsak emot ett svenskt EU-medlemskap. Motståndet har därefter sjunkit kontinuerligt och uppgår 2025 till 10 procent, vilket är den lägsta siffran sedan mätningarna inleddes 1991. Andelen svarande som inte har någon bestämd åsikt har dock legat på en mer beständig nivå mellan 20 och 30 procent. I årets undersökning svarar 23 procent att de inte har någon bestämd åsikt.

Sammantaget är svenskarnas stöd för EU-medlemskapet på rekordnivåer. Sedan förra mätningen av SOM-institutet hösten 2024 har Donald Trump återinstallerats som president i USA, vilket har fått tydliga konsekvenser för Europa och EU, så som ökade handelstullar, ökad osäkerhet i säkerhetsfrågor – inte minst vad gäller stödet till Ukraina – och generellt stor turbulens och konflikt i den transatlantiska relationen. Vi har tidigare konstaterat att stödet för EU växte i samband med Trumps första presidentperiod (se till exempel Johansson och Lewander 2025) och den mer konfliktfyllda relation som då uppstod mellan EU och USA. I det nya läget som uppstått efter Trumps tillträde i januari 2025 är det kanske inte förvånande att vi åter kan bevittna en uppslutning bakom det politiska systemet och de gemensamma institutionerna, inte bara på hemmaplan utan även i EU, och därmed en typ av samling runt EU-flaggan.

Svenskarnas positiva bild av EU-medlemskapet speglas också i Eurobarometerns höstundersökning (Special Eurobarometer EB049EP), där 85 procent av de tillfrågade svenskarna svarar att EU-medlemskapet är positivt för Sverige. Det kan jämföras med EU-genomsnittet som ligger på 62 procent. I samma undersökning framkallar EU en positiv bild bland 70 procent av svenskarna (EU-genomsnittet 49 procent). Svenskarnas positiva inställning till EU ligger alltså inte bara på en hög nivå i ett historiskt perspektiv utan även i jämförelse med andra EU-länder.

2.1 Åsikter om EU-medlemskapet enligt ideologisk tillhörighet

När de svarande fördelas på en självskattad vänster-högerskala står det klart att stödet har stärkts i alla grupper från höger till vänster jämfört med 2024 (figur 2). Mest iögonfallande är att stödet i gruppen som identifierar sig som ”klart till höger” har stärkts med 8 procentenheter (63 procent). Just denna grupp var fram till 2015 den mest EU-positiva av de ideologiska grupperingarna men har gradvis visat på sjunkande stöd, till att 2023 uppvisa det lägsta stödet av alla grupper (44 procent). På motsatt vis har grupperna som identifierar sig som ”något till vänster” och ”klart till vänster” uppvisat ett ökande stöd för EU-medlemskapet över tid, inte minst sedan 2014. Gruppen ”något till vänster” är fortsatt den mest EU-­positiva gruppen (76 procent), tätt följt av gruppen ”klart till vänster” (74 procent). Grupperna ”klart till höger” och ”något till höger” var fram till 2017 de mest positiva till medlemskapet, men sedan 2019 har gruppen ”något till vänster” visat högst stöd av alla. 2024 blev året då gruppen ”klart till vänster” blev den näst mest positiva gruppen med 68 procent, vilket alltså ökar ytterligare till 74 procent 2025.

Därmed fortsätter den trend som kan noteras sedan migrationskrisen 2015, nämligen att stödet för svenskt EU-medlemskap sedan ett par år är högre bland svenskar som politiskt placerar sig själva till vänster än till höger. Samtidigt noteras att den tidigare trenden med ett sjunkande stöd i gruppen ”klart till höger” nu har brutits då stödet i denna grupp har stärkts med 19 procentenheter på två år, och alltså landar på 63 procent 2025.

2.2 Åsikter om EU-medlemskapet enligt partitillhörighet

I likhet med den övergripande trenden av ökat stöd för EU-medlemskapet i olika ideologiska grupper så ökar stödet överlag även bland de politiska partiernas sympatisörer 2025, Centerpartiet undantaget (-4 procentenheter). Här bör det dock noteras att för de mindre riksdagspartierna så är antalet svarande i SOM-undersökningarna relativt lågt, vilket gör att siffrorna tenderar att vara mer volatila från år till år och därmed bör tolkas med viss försiktighet. 2025 gäller detta särskilt Centerpartiet (79 svarande), Liberalerna (56 svarande) och Kristdemokraterna (66 svarande), men även till viss del Vänsterpartiet (104 svarande) och Miljöpartiet (118 svarande).

Bland regeringsunderlagets partisympatisörer (figur 3) är stödet för EU-medlemskapet fortsatt starkast bland de som sympatiserar med Liberalerna (84 procent) och svagast bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna (38 procent). Av samtliga riksdagspartiers sympatisörer skiljer Sverigedemokraterna ut sig som tydligt mer negativa än andra. Stödet bland sympatisörer till Kristdemokraterna ökar med 8 procentenheter (63 procent), vilket är anmärkningsvärt. Samtidigt bör alltså den här typen av rörelser mellan två mätpunkter tolkas med viss försiktighet, vilket även illustreras av utvecklingskurvan för kristdemokratiska sympatisörer sedan mätseriens början 1991, där stödet för EU-medlemskapet fluktuerat en hel del från år till år. Stödet bland sympatisörer till Moderaterna är 80 procent, vilket är den högsta noteringen sedan starten av mätserien.

Bland oppositionspartierna (figur 4) är stödet för EU-medlemskapet högre än bland regeringsunderlagets sympatisörer (74 procent jämfört med 63 procent). Miljöpartiets sympatisörer är de mest positiva (82 procent), följt av Centerpartiets (81 procent). Spridningen mellan högst (Miljöpartiet, 82 procent) och lägst stöd (Vänsterpartiet, 68 procent) är endast 14 procentenheter, vilket är en betydligt mindre spridning än bland regeringsunderlagets partier, där motsvarande siffra är 46 procentenheter (mellan L och SD). Bland socialdemokratiska sympatisörer är stödet 72 procent, vilket också är en toppnotering för partiet.

Bland de som sympatiserar med Vänsterpartiet har stödet stärkts med hela 16 procentenheter (68 procent) sedan 2024, vilket är mycket uppseendeväckande. Sett över tid kan man emellertid notera hur stödet just bland Vänsterpartiets sympatisörer har vuxit kontinuerligt under en längre period. Från att fluktuera runt 10 procent under 1990-talet passerades 30-procentsgränsen 2015 för att sedan fortsätta växa. Fram till att Sverigedemokraterna kom in riksdagen 2010 var Vänsterpartiet riksdagens mest tydliga EU-kritiker, och även om stödet fortfarande är lägre än bland de andra oppositionspartiernas sympatisörer så är nu stödet för EU-medlemskapet endast 4 procentenheter lägre än bland Socialdemokraternas sympatisörer (72 procent). Även om svaren från de som sympatiserar med de mindre riksdagspartierna bör tas med stor försiktighet – på grund av den begränsade svarsfrekvensen – så visar utvecklingen över tid en relativt stabil uppåtgående kurva bland Vänsterpartiets sympatisörer. Dessutom visar figur 2 att stödet för EU-medlemskapet i gruppen ”klart till vänster” fortsätter att öka, och 2025 utgörs den här gruppen till 35 procent av sympatisörer till Vänsterpartiet.

2.3 Åsikter om EU-medlemskapet i olika samhällsgrupper

Det ökade stödet för det svenska EU-medlemskapet stärks 2025 i praktiskt taget samtliga samhällsgrupper som analyserats (tabell 1). I åldersgruppen 30–49 år sjunker dock stödet med 1 procentenhet och i gruppen som bor i storstäderna är stödet oförändrat. De grupper som haft mest spridning mellan starkt och lågt stöd har traditionellt sett varit bostadsort och utbildning. Spridningen i stöd vad gäller olika utbildningsnivå består (drygt 30 procentenheters skillnad mellan lågutbildade och högutbildade) men mellan de olika typerna av bostadsort minskar den något. I åldersgruppen 50–64 år har stödet ökat mest, med 10 procentenheter.

Generellt sett kvarstår tidigare mönster bland svenska samhällsgrupper ifråga om stöd för svenskt EU-medlemskap. Det starkaste stödet för det svenska EU-medlemskapet noteras bland män, i åldersgruppen 50–64 år, med hög utbildning och som bor i storstäder. Samtidigt konsolideras det högsta stödet bland de som positionerar sig till vänster politiskt och de som sympatiserar med Liberalerna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna (alla över 80 procent).

3. Åsikter om euron

Sedan 2022 har svenskarnas attityder till euromedlemskapet förändrats. Precis som för attityderna till EU-medlemskapet kan innebörden av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, och den ekonomiska turbulensen i dess kölvatten, inte underskattas. Figur 5 visar att sedan åren då eurokrisen tog fart på allvar har andelen svenskar som anser att ett svenskt euromedlemskap är en bra idé legat på historiskt låga nivåer (mellan 10 och 15 procent) samtidigt som andelen svenskar som anser att det är en dålig idé att införa euron har legat på historiskt höga nivåer. Även om motståndet mot euromedlemskap långsamt sjönk under det sena 2010-talet låg det ändå kvar över 60 procent. 2023 stärktes stödet för euron kraftigt samtidigt som motståndet sjönk, och vid 2024 års mätning skilde endast 8 procentenheter mellan de som var för och de som var emot euron.

Sedan 2015 kan dessutom en långsam men stadig ökning av andelen obestämda (som svarar att det är ett varken bra eller dåligt förslag) noteras. En av de avslutande reflektionerna i förra årets opinionsanalys (Johansson och Lewander 2025) var att utvecklingen i euroopinionen skulle bli en av de mest intressanta frågorna att följa framöver med tanke på förändringarna under de senaste åren, men kanske framför allt på grund av krigsutvecklingen och dess konsekvenser för EU:s fördjupning och världsekonomin. Årets undersökning visar en tydlig tillbakagång i stödet för euromedlemskap, från 32 procent 2024 till 24 procent 2025, samtidigt som de som anser att det är en dålig idé ökar något, från 41 procent 2024 till 44 procent 2025. Tappet i stöd för euron är därmed större än uppgången i motstånd, vilket förklaras av att andelen obestämda också ökar något, från 27 procent till 32 procent.

Sammanfattningsvis: i 2025 års undersökning skiljer det 21 procentenheter mellan de som tycker att euromedlemskap är en bra respektive dålig idé, att jämföra med 8 procentenheter år 2024. Samtidigt är opinionsläget långt ifrån tillbaka till det läge som rådde före 2022, där gapet mellan de som var positiva och de som var negativa under flera år låg runt 50 procent och vissa år, i anslutning till eurokrisen, var över 60 procent. Svenskarnas inställning till euron brukar ofta ses ur växelkursens perspektiv, det vill säga att ju svagare svenska kronan står gentemot euron, desto starkare blir stödet för euromedlemskapet och vice versa (Lundgren 2025). Därtill steg även inflationen betydligt 2022–2025 (SCB 2025), för att sedan gradvis sjunka till normala nivåer. Detta bör också tas i beaktande för att förstå förändringarna av svenskarnas attityder till euron under dessa år.

Den samlade svenska attityden till euron präglas fortsatt av osäkerhet och rörlighet, men med en tydlig slagsida åt motstånd. Samtidigt kan det noteras att det sedan 2022 funnits ett ökat intresse för att diskutera ett eventuellt införande av euron i Sverige (se till exempel Calmfors m.fl. 2025), och det har även öppnats för att en ny folkomröstning kan bli aktuell i samband med riksdagsvalet 2030.2 Samspelet mellan opinionsutvecklingen och den politiska såväl som den akademiska diskussionen har varit intressant att följa de senaste åren, och det mesta talar för att det kommer fortsätta att vara det även framöver.

3.1 Åsikter om euron enligt ideologisk och partipolitisk tillhörighet

Stödet för att införa euron har sjunkit inom samtliga ideologiska grupper (figur 6) sedan mätningen 2024 men är fortsatt högst i grupper något till höger och klart till höger (32 procent vardera). Mest sjunker det inom grupperna något till vänster (13 procentenheter) och klart till vänster (9 procentenheter). Den minsta förändringen sker i gruppen något till höger, där stödet sjunker med 6 procentenheter.

När siffrorna slås ut på partisympatier (figur 7 och 8) noteras att stödet har minskat bland sympatisörer med samtliga partier förutom Kristdemokraterna, och mest har stödet sjunkit bland centerpartistiska sympatisörer (siffror gällande de mindre riksdagspartierna bör ses med viss försiktighet). Det högsta stödet finns bland sympatisörer till Moderaterna (37 procent) och Liberalerna (36 procent), medan det lägsta stödet finns bland sympatisörer till Vänsterpartiet och Miljöpartiet (16 procent vardera). Bland de större riksdagspartierna kan noteras att stödet sjunker bland moderata och sverigedemokratiska sympatisörer med 7 procentenheter vardera, medan förändringen är desto starkare bland socialdemokratiska sympatisörer, där stödet sjunker med hela 10 procentenheter och landar på 21 procent.

Precis som tidigare år så har alltså eurons införande starkare stöd bland de som sympatiserar med partier till höger, även om polariseringen inte är i närheten så stor som den var under åren före eurokrisen (se figur 6). Vad gäller stödet för EU-medlemskapet i stort så har vi kunnat observera att grupperna och partisympatisörerna till vänster har blivit tydligt mer positiva över tid och numera är mer positiva än grupperna till höger. Denna trend motsvaras dock inte av hur attityderna till svenskt euromedlemskap utvecklats.

3.2 Åsikter om euron i olika samhällsgrupper

Stödet för euron är högst bland män, personer som är 50–64 år, personer med hög utbildning och personer som bor i stad eller större tätort. Sedan 2024 har det dock sjunkit i alla samhällsgrupper (tabell 2). Störst förändringar syns bland kvinnor (-9 procentenheter), 30–49-åringar (-13 procentenheter), de med medelhög utbildning (-11 procentenheter) och de som bor i storstad (-18 procentenheter).

Vad gäller män och kvinnor finns det en kontinuitet i det avseendet att kvinnor under samtliga mätår varit mer negativa till euron än män. Män och kvinnor har också i stort sett alltid följts åt vad gäller huruvida stödet ökat eller minskat mellan två år. I vilka åldersgrupper stödet har varit högst respektive lägst har varierat över tid, men de senaste åren har det varit högst stöd i gruppen 50–64 år, följt av gruppen 65–85 år, gruppen 30–49 år och sist gruppen 16–29. De här skillnaderna består 2025. Vad gäller utbildningsnivå och bostadsort så var stödet för euron högst bland högutbildade och storstadsbor från mitten av 1990-talet och fram till eurokrisen, men därefter suddades skillnaderna mellan grupperna ut och det varierade betydligt i vilken grupp stödet var som högst. Efter uppgången i stöd 2022 återkom mönstret där personer boende i storstad och personer med hög utbildning uppvisade högst stöd, men 2025 har skillnaden mellan storstadsbor och andra bostadsorter försvunnit, medan de högutbildade fortsatt är något mer positiva än de med lägre utbildning (för ytterligare trender, se Lundgren 2025).

4. Uppfattningar om förslag till utökat EU-samarbete

Som konstaterat har svenskarnas attityd till att införa euro som valuta blivit mer negativ sedan 2024. Attityden till euron skiljer på så sätt ut sig från de andra politiska förslag om fördjupning av EU-samarbetet som det ställs frågor om i SOM-undersökningarna, till vilka attityderna tvärtom blivit mer positiva sedan mätningen 2024. Utöver frågan om att införa euro ställs frågor om att fördjupa den europeiska integrationen i allmänhet, om att utöka EU:s budget och om att i ökad grad samordna utrikespolitiken mellan medlemsstaterna.

Tabell 3 visar hur svaren fördelar sig för dessa förslag, och figur 9 visar hur andelen som anser att förslagen är mycket bra eller ganska bra förändrats över tid. Störst stöd ges för att fördjupa den europeiska integrationen (46 procent tycker det är ett ganska eller mycket bra förslag), och det ökar dessutom tydligt mellan 2024 och 2025. Den största andelen tycker att det är ett ganska bra förslag (35 procent), och balansmåttet (skillnaden mellan andelen som tycker att det är ett mycket eller ganska bra förslag, och de som tycker det är ett mycket eller ganska dåligt förslag) är även det 35 procent. Frågan ställdes första gången 2022 och fram till 2025 låg andelen som var positiva till att fördjupa den europeiska integrationen stabilt runt 40 procent, men 2025 hoppar stödet upp till 46 procent.

Andelen svenskar som är positiva till att utöka EU:s budget och att öka samordningen av utrikespolitiken ligger båda på ungefär samma nivå (37 respektive 38 procent), vilket det också gjort varje år sedan frågan om att utöka EU:s budget ställdes första gången 2022. Svenskarnas åsikter om att utöka EU:s budget står i bjärt kontrast till den ovan nämnda Eurobarometerundersökning som genomfördes under samma tidsperiod. Där uttrycker 70 procent av svenskarna att EU behöver mer medel för att möta dagens globala utmaningar. 79 procent av de tillfrågade anser även att EU:s roll för att skydda medborgarna mot globala kriser och säkerhetsrisker bör bli viktigare. Det ryms inte inom ramen för den här analysen att förklara den något motsägelsefulla bilden som här framträder, men vi kan konstatera att såväl undersökningarnas genomförande som frågornas formulering skiljer sig något åt, vilket givetvis också påverkar vilka svar som lämnas.

Stödet för att samordna utrikespolitiken steg tydligt efter den ryska invasionen av Ukraina och har sedan 2022 legat stabilt runt 35 procent. För förslaget att utöka EU:s budget såväl som för förslaget att i högre grad samordna utrikespolitiken ökar andelen som tycker att det är bra förslag något sedan 2024. Balansmåttet blir också mer positivt för förslaget om att samordna utrikespolitiken jämfört med 2024 (+ 5 procentenheter), medan det i stort sett är oförändrat för förslaget om att utöka budgeten (+ 2 procentenheter).

Sammanfattningsvis är det tydligt att inga av dessa förslag lyckas samla en majoritet bland svenskarna. Vad gäller frågan om att fördjupa den europeiska integrationen i allmänhet så har dock stödet gått upp till en nivå nära en majoritet (46 procent). Bortsett från frågan om att införa euron är det tydligt att betydligt fler är positiva till förslagen om att fördjupa integrationen, utöka budgeten och samordna utrikespolitiken än som är negativa (mellan 18 och 35 procentenheter fler är positiva), och andelen positiva ökar dessutom jämfört med 2024. Många svarar samtidigt att de saknar uppfattning eller avstår från att ta tydlig ställning till påståendena (svarar att det varken är ett bra eller dåligt förslag). Denna andel av svaren utgör runt 45 procent för respektive förslag. Svenskarna är alltså mycket positiva till EU-medlemskapet i stort och är inte heller uttryckligen negativa till de förslag om fördjupat samarbete som ställs (euron undantagen). Inställningen till frågor om fördjupade kapaciteter och samarbetsformer präglas istället till stor del av obestämdhet.

Under de senaste åren har diskussionen om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska förmågor intensifierats. Här har Sveriges regering och befolkning varit en aktiv och bestämd röst för EU:s stöd till Ukraina. Under 2025 har dessutom EU:s budget involverats i EU:s fortsatta Ukraina-stöd och försvarsförmågor ifråga om Safe-programmet och omfattande lån till Ukraina. Det kommer att vara intressant att följa hur dessa politikområden utvecklas framåt och i kombination med varandra, samt huruvida det får konsekvenser för svenskarnas stöd för de här frågorna.

5. Uppfattningar om EU-medlemskapets konsekvenser

Svenskarnas uppfattning om vilka konsekvenser EU-medlemskapet haft på olika politikområden har förändrats betydligt över tid (tabell 4). Vid mätseriens start i slutet av 1990-­talet bedömdes EU-medlemskapet till övervägande del som negativt, men under den senare hälften av 2010-talet har omdömena genomgående blivit mer positiva vad gäller konsekvenserna på olika politikområden. Sedan 2018 är bedömningsbalansen positiv för samtliga politikområden utom ett (invandring). (Bedömningsbalans är skillnaden mellan andelen positiva och negativa till konsekvenserna inom ett visst politikområde.) Mellan 2024 och 2025 blir bedömningsbalansen mer positiv för nästan alla områden, men för miljön och sysselsättningen är den oförändrad (tabell 5). Den långsiktiga förändringen bör ses som en återspegling av det faktum att svenskarna också blivit alltmer positiva till EU-medlemskapet i stort. Det är samtidigt många svarande som inte har några tydliga positiva eller negativa uppfattningar om de olika områdena: mellan 33 och 63 procent har svarat att konsekvenserna varken är positiva eller negativa, eller att de inte har någon uppfattning. För områdena jämställdheten, sysselsättningen, sociala tryggheten och invandringen rör det sig om mer än 50 procent av de svarande som inte avger något tydligt positivt eller negativt omdöme.

Det område som avviker från den övergripande trenden är invandringen, som har fått genomgående negativa bedömningar sedan starten 1999, och missnöjet på det här området blev tydligare i och med 2015 års migrationskris. Sedan 2022 har dock bedömningen av konsekvenserna på invandringen blivit mindre negativa, och i mätningen 2025 är skillnaden mellan positiva och negativa omdömen (balansmåttet) fortsatt på den negativa sidan (-11), men det är samtidigt det mest positiva omdöme om området som getts sedan 1999. Över hälften av de svarande uttrycker dock osäkerhet och har svarat antingen att det är varken positivt eller negativt (41 procent) eller att de inte har någon uppfattning 
(13 procent).

Svenskarnas bedömning av EU-medlemskapets konsekvenser för den militära säkerheten har under samtliga år i mätserien varit relativt positiv i jämförelse med övriga politikområden, men den tog ytterligare kliv uppåt efter den ryska invasionen av Ukraina 2022. Mellan 2024 och 2025 stiger omdömet för den militära säkerheten med ytterligare 11 procentenheter och landar på 55 procent. Det är endast 6 procent av svenskarna som anser att den militära säkerheten försämrats av EU-medlemskapet (61 procent anser att den påverkats positivt), och relativt få (33 procent) uttrycker osäkerhet om vad de anser (svarat varken positivt eller negativt eller att de inte har någon uppfattning).

SOM-undersökningen visar dock bara att svenskarna bedömer EU-medlemskapets konsekvenser på den militära säkerheten som i ökande grad positivt – den ger inte svar på varför. En närliggande förklaring till den förändring som inleddes 2022 är att Rysslands krigföring i Ukraina sedan dess har gett militär säkerhet en mer framträdande roll i dagspolitiken. Samtidigt är försvars- och säkerhetspolitik främst medlemsstaternas ansvar, medan EU har en koordinerande – fast växande – roll. Att svenskarna under en längre tid tillskriver EU ett så pass gott omdöme på ett politikområde där EU:s formella kompetens och operativa förmåga är svag är en intressant paradox. Det finns flera tänkbara skäl till det. Ett kan såklart handla om osäkerhet kring vilka frågor och förmågor som EU besitter. Ett annat skäl kan vara att EU uppfattas som ett fredsprojekt som genom institutionell samvaro, gemensamma regler och handel skapar stabilitet, goda relationer och i förlängningen fred. Ett tredje skäl kan vara att EU alltmer kommit att uppfattas som en säkerhetsaktör, genom exempelvis den solidaritetsklausul som inkluderades i Lissabonfördraget (artikel 42.7 FEU), genom det relativt samfällda agerandet gentemot Ryssland och Ukraina, och genom de många initiativ som tagits i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina, som exempelvis handlar om att stötta den militära upprustningen i Europa (se till exempel Engberg 2026). Ett fjärde skäl kan vara att den ökade konfliktnivån i de transatlantiska relationerna, vilket även inbegriper ett ifrågasättande av samarbetet inom Nato, gör att EU ändå uppfattas fylla ett sorts militärt och säkerhetspolitiskt tomrum.

Utöver invandringen och den militära säkerheten finns det några ytterligare utvecklingstendenser som är värda att lyfta fram. Svenskarnas bedömning av EU-medlemskapets konsekvenser på miljön var under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet tydligt negativ, men vände sedan långsamt uppåt för att de senaste åren landa på en platå med en övervägande del positiva omdömen (balansmåttet varierar mellan 22 och 27 procent). Konsekvenserna på områdena jämställdheten, sysselsättningen, ekonomin, sociala tryggheten, och framför allt jordbruket bedömdes länge som tydligt negativa, men det skiftade åt mer positiva omdömen från perioden 2014–2017 och framåt. Med undantag för jordbruket och den sociala tryggheten landar balansmåtten 2025 på cirka 20 procents övervikt för positiva omdömen. Bedömningarna av konsekvenserna på områdena brottsbekämpning och möjligheten att påverka i EU har slutligen varit övervägande positiva över åren, men de har också fluktuerat en del. 2025 är det en övervikt på 25 procent respektive 20 procent positiva omdömen jämfört med negativa.

6. Slutsatser: Svenskarna mer positiva till EU
– men tvehågsna till fördjupning

Svenskarnas positiva syn på EU-medlemskapet har stärkts ytterligare under 2025, samtidigt som motståndet är det lägsta sedan mätseriens start 1991. Sett över tid har också attityderna till de konsekvenser som EU-medlemskapet medfört på olika politikområden blivit mer positiva, vilket ligger i linje med den mer positiva attityden till EU-medlemskapet i stort. 2025 har svenskarna särskilt blivit mer positiva till hur EU-medlemskapet påverkar den militära säkerheten.

Svenskarna hyser fortsatt viss osäkerhet, och delvis tveksamhet, till olika integrationsinriktade förslag, även om den allmänna attityden till att fördjupa den europeiska integrationen blivit mer positiv under 2025. Befolkningen blir 2025 också mindre positiv till euromedlemskap, vilket är ett intressant trendbrott eftersom stödet har ökat och motståndet minskat under de senaste åren. Den här förändringen bör ses i ljuset av att inflationen har dämpats och kronans värde har stabiliserats under året. De som identifierar sig politiskt som höger är fortsatt mest positiva till euron. De osäkra utgör dock fortfarande en stor andel av de svarande. Förslaget om euromedlemskap står i viss kontrast till den mycket positiva attityden till EU-medlemskapet, vilket tyder på att frågan om ett eventuellt euromedlemskap idag inte nödvändigtvis handlar om en generellt positiv bild av EU eller en vilja att tillhöra EU:s kärna, utan fortsätter att drivas av samhällsekonomins utveckling. Även om ett växande samtal om euron kan observeras bland akademiker och politiker har denna fråga i dagsläget ännu inte fått fäste bland befolkningen som ett angeläget vägval.

De opinionsrörelser som observerats bör ses i ljuset av hur EU utvecklats under året, men också vad som hänt i omvärlden. Att svenskarna bedömer EU-medlemskapets konsekvenser som alltmer positiva inom olika områden är en signal om att EU anses leverera goda resultat. Detta är rimligen åtminstone en delförklaring till att svenskarna också är så positiva till EU-medlemskapet. Även den dramatiska utvecklingen i omvärlden spelar roll. Utvecklingen 2025 har tydligt präglats av storpolitisk turbulens mellan EU och USA samt Rysslands pågående krig i Ukraina. I turbulenta tider brukar det ske en sorts uppslutning runt det politiska systemet och de gemensamma institutionerna, och opinionsutvecklingen visar att det skett en sorts samling runt EU-flaggan. Huruvida det kommer att omsättas i mer positiva attityder till fördjupad integration återstår dock att se. Slutsatserna i fjolårets analys av EU-opinionen pekade på hur omvärldsutvecklingen har utmanat svenska intressen för säkerhet och EU-medlemskapet. När pressen på utrikespolitisk samordning inom EU, och nya initiativ med krav på ökade resurser ligger på bordet, så framstår svenskarnas attityder till just mer samordning och utökade EU-resurser som något tvehågsna – hittills.

Referenser

Calmfors, Lars, Fredrik N. G. Andersson, Peter Englund, Martin Flodén, Rikard Forslid, Jesper Hansson, Stefan Ingves, Erik Jones, Lars Jonung, Johannes Lindvall, Magnus Lundgren, Jonas Tallberg, Karl Walentin och Pehr Wissén (2025) Dags för euron? Stockholm: Stiftelsen Fritt Näringsliv.

Engberg, Katarina (2026) ReArming Europe: What is the current state of affairs? Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), 2026:4epa.

Johansson, Markus och Lewander, Jakob (2025) Mellan tvivel och entusiasm. 30 år av svensk EU-opinion, Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), 2025:7epa.

Lundgren, Lisa (2025) Attityder till att införa euro i Sverige 2003–2024: En förändrad opinion, Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), 2025:11epa.

SCB (2025) Var tid har sin inflation, 2025-10-07, https://www.scb.se/hitta-statistik/redaktionellt/2025/var-tid-har-sin-inflation/

Special Eurobarometer EB049EP, https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/3632

---

Noter

1 Den nationella SOM-undersökningen har genomförts av SOM-institutet vid Göteborgs universitet varje år sedan 1986. Undersökningen omfattar ett slumpmässigt urval av den svenska befolkningen över 16 år och genomförs varje höst. 2025 genomfördes den under september–november. Undersökningen består av sju delundersökningar som vardera riktar sig till 3 750 personer, och där det totala antalet således består av 26 250 individer. Vissa frågor ställs i samtliga delundersökningar medan andra frågor endast ställs i en delundersökning, och därför kan antalet svarande på olika frågor variera. Den totala svarsfrekvensen för undersökningen 2025 uppgår till 52 procent. Vissa av frågorna som redovisas i den här analysen har ställts av SOM-institutet, medan andra frågor har ställts av Sieps i samverkan med SOM. Mer information om den nationella SOM-undersökningen finns på www.gu.se/som-institutet

2 Sverigelöftet – Ett handslag för ansvarstagande. En ram för nästa överenskommelse för Sverige, https://via.tt.se/files/3236128/4285505/301224/sv.