Europaparlamentsvalet 2019 – ett splittrat politiskt landskap
Inför EU-valet i maj 2019 talades det ofta om ett val mellan två visioner för unionens framtid. Utfallet visade däremot på spretighet och variationer mellan länderna. I den här analysen lyfter statsvetaren Magnus Blomgren fram valresultatets nyanser och diskuterar möjliga konsekvenser. (2019:12epa)
Vilken signal gav de europeiska väljarna i 2019 års val till Europaparlamentet? I den här analysen visar statsvetaren Magnus Blomgren att väljarkårens budskap var splittrat:
- De två stora partigrupperna EPP och S&D förlorar egen majoritet.
- Den liberala och den gröna gruppen går framåt.
- Högerradikala partier växer men mindre än väntat.
- EU-kritiska partier stärker sin ställning.
- Vänstern lyckas inte mobilisera väljare.
Det är alltså inte bara den radikala högern och andra antietablissemangspartier som utmanar traditionella regeringspartier, utan också partier som tillhör mittfåran i europeisk politik.
Det finns dock stora variationer: i vissa länder når högerradikala partier stora framgångar, i andra går de bakåt. Regeringsbärande partier gör förluster främst i större medlemsstater men behåller sin ställning i andra länder, däribland Sverige.
Författaren diskuterar också möjliga konsekvenser av ett mer splittrat parlament. Bland annat pekar han på att fragmentisering inte måste vara ett problem – det kan också leda till ökad debatt.