Många hinder för EU:s dataskatt
Europeiska kommissionen har aviserat en ”digital avgift” som ska bidra till avbetalningen av EU:s återhämtningsplan. Utsikterna för detta är dock begränsade, menar Daniel Tarschys, senior rådgivare vid Sieps. (2020:15epa)
Till juni 2021 har Europeiska kommissionen aviserat ett förslag om en ”digital avgift” som EU ska börja ta ut senast den 1 januari 2023. Dataskatten är främst tänkt för stora multinationella företag som i dagsläget är lågt beskattade och ses som ett bidrag till avbetalningen av de lån som ska finansiera återhämtningsplanen, Next Generation EU.
Överenskommelsen måste bekräftas av rådet och kräver i några delar ratificeringar av medlemsstaterna. Men det är inte det enda problemet för en europeisk dataskatt, framhåller Daniel Tarschys, professor emeritus i statsvetenskap och senior rådgivare vid Sieps.
I denna Europapolitiska analys pekar han bland annat på att medlemsstaterna inte har enats om tidigare förslag på EU-skatter från kommissionen och att det fortfarande finns ett nationellt motstånd mot gemensamma skatter. Under tiden har många stater redan har infört eller aviserat egna dataskatter. Förhandlingarna inom OECD, där fler än 135 stater deltar, har också kommit överraskande långt.
Flera intressen står mot varandra i diskussionen om framtida lösningar. Bland annat motsätter sig ett antal stora företag de nya skatterna. Författaren bedömer därför att EU har begränsade utsikter att dra in dataskatter för att finansiera återhämtningsinsatserna.