EU:s framtidskonferens: stora löften och splittrade förväntningar
Från maj 2021 och ett år framåt pågår konferensen om EU:s framtid, där EU-medborgarna inbjuds att delta. Anna Södersten, forskare i juridik vid Sieps, beskriver formerna för konferensen och förväntningarna på vad den kan åstadkomma. (2021:14epa)
Med start från Europadagen den 9 maj 2021 organiserar EU en konferens om Europas framtid, den så kallade framtidskonferensen.
I denna Europapolitiska analys beskriver Anna Södersten, forskare i juridik, framtidskonferensens syfte, innehåll, tidtabell, organisation och ledarskap. Hon diskuterar även om det kan bli fråga om fördragsändringar och vilka förväntningar som finns på konferensen.
Ett grundläggande syfte med konferensen, som pågår i ett år, är att EU:s medborgare ska få möjlighet att göra sina röster hörda. Den kan således sägas vara en deltagardemokratisk övning, med en rad medborgarpaneler och debatter på europeisk, nationell och regional nivå.
Det betonas alltså att det är medborgarna som ”äger” konferensen. När det gäller ledarskapet delar EU:s institutioner på uppgiften: kommissionens, parlamentets och rådets respektive ordförande bildar ett gemensamt ordförandeskap. Medborgarnas förslag kommer så småningom att diskuteras av en plenarförsamling.
Konferensen organiseras i ljuset av de kriser som har präglat unionen under det senaste decenniet. Ett andra syfte är därför att ”bygga ett motståndskraftigare Europa”, bland annat med anledning av de påfrestningar som pandemin har inneburit.
Förväntningarna handlar om ett mer demokratiskt EU, men också om reformer av institutioner och en rad politikområden.
Enligt författaren kan det dock bli svårt att infria förväntningarna. EU:s institutioner kom överens om formerna nära inpå konferensens början, vilket gör tidsschemat snävt och begränsar genomslaget i media. Institutionerna förväntar sig dessutom olika saker.
Samtidigt framhåller hon att EU-samarbetets framtid inte är beroende av att konferensen når de högst ställda förväntningarna: forskning pekar på att EU framför allt utvecklas genom tillämpning och tolkning – inte genom fördragsändring.