The impact of enlargement on the balance of power in the Council
Hur påverkas EU:s beslutsprocesser om fler stater ansluter sig till unionen? Den frågan har diskuterats alltsedan utvidgningen återigen hamnade högst upp på EU:s dagordning. I denna analys undersöker Piret Ehin (Tartu universitet) hur tre olika utvidgningsscenarier kan påverka maktbalansen i rådet. (2025:5epa)
Rådet är ett av EU:s viktigaste beslutsfattande organ. Där fattar medlemsstaternas företrädare beslut i första hand genom omröstning med kvalificerad majoritet (QMV): ett förslag antas om 55 procent av medlemsländerna, vars befolkning utgör minst 65 procent av EU:s totala befolkning, röstar för det. Hur skulle då framtida EU-utvidgningar påverka den vikt olika grupper av medlemsstater får?
I denna Europapolitiska analys belyser Piret Ehin, professor vid Tartu universitet, den komplexa maktdynamiken i rådet och hur den kan komma att förändras efter framtida utvidgningar. Det är dock fortfarande osäkert när det kan bli aktuellt med utvidgning och hur många stater som kommer att ansluta sig, eftersom det beror på flera olika faktorer. Därför undersöker författaren tre utvidgningsscenarier som skulle förändra maktbalansen i rådet avsevärt: en anslutning av Ukraina, Moldavien och Georgien (EU30), en anslutning av de sex länderna på västra Balkan (EU33) och en anslutning av båda grupperna (EU36). De viktigaste resultaten kan sammanfattas på följande sätt:
-
Grundarländerna, stora stater, euromedlemmar, Medelhavsländer och postkommunistiska stater skulle behålla möjligheten att blockera rådsbeslut i alla tre utvidgningsscenarierna.
-
Små stater skulle behöva gå samman med mer folkrika länder för att uppfylla kraven på kvalificerad majoritet, medan stora länder skulle behöva stöd från många mindre stater för att anta lagstiftning.
-
Postkommunistiska länder skulle få möjlighet att blockera beslut i alla tre utvidgningsscenarierna.
-
De nordeuropeiska ländernas vikt skulle minska, medan de sydliga medlemsstaternas makt skulle öka.
-
Utvidgningen skulle minska euromedlemmarnas vikt i rådet, men i alla scenarier skulle de fortfarande uppfylla kraven på kvalificerad majoritet.
Enligt författaren har tidigare utvidgningar i allmänhet förbättrat EU:s förmåga att fatta beslut, eftersom de har främjat fördragsreformer och andra förändringar som har effektiviserat beslutsprocesserna. Framtida utvidgningar skulle öka trycket på att överge enhälligheten i rådet, särskilt i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Om rådets beslutsfattande ska kunna reformeras på ett meningsfullt sätt krävs dock, enligt författaren, att stora stater erbjuder incitament till mindre stater, till exempel genom att justera trösklarna för kvalificerad majoritet, införa krav på supermajoritet eller möjliggöra differentierad integration.