Sverige och euron under 25 års EU-medlemskap

Författare: Eriksson Jonas, Ljungkvist Malin

Alla EU-medlemmar ingår i EMU och ska införa euron när ett antal kriterier är uppfyllda. År 2003 valde Sverige dock att avstå från eurosamarbetet, utan ett formellt undantag. Hur Sverige har förhållit sig till euron under 25 års EU-medlemskap analyseras av Jonas Eriksson, utredare i nationalekonomi vid Sieps, och Malin Ljungkvist, ämnesråd vid Kommerskollegium. (2021:1)

Sverige är genom EU-medlemskapet medlem i Ekonomiska och monetära unionen (EMU) och ska införa euron när de så kallade konvergenskriterierna är uppfyllda. I en folkomröstning år 2003 blev resultatet dock nej till euron.

Hur Sverige har förhållit sig till euron sedan inträdet i EU analyseras i den här rapporten ur flera aspekter. Jonas Eriksson, utredare i nationalekonomi vid Sieps, och Malin Ljungkvist, ämnesråd vid Kommerskollegium, ger en historisk överblick och undersöker hur valet att stå utanför euron har påverkat Sveriges ekonomi och inflytande i EU. De söker även svar på den kontrafaktiska frågan om vad en anslutning till euron hade betytt för svensk ekonomi.

Att Sverige har betraktat euron som närmast en frivillig aspekt är enligt författarna problematiskt. Dels för att det står i strid med rättsliga förpliktelser, dels för att euron inte är ett separat samarbete utan en integrerad del av EU. Men det är knappast troligt att Sverige dras inför EU-domstolen i frågan, skriver de. En rättslig skyldighet måste nämligen ställas mot demokratisk legitimitet, som rimligen väger tyngre: den svenska euroopinionen har varit övervägande negativ under hela EU-medlemskapet.

Effekterna på Sveriges ekonomi och inflytande i EU är osäkra eller begränsade. När det gäller påverkan på ekonomin konstaterar författarna att det är svårt att dra säkra slutsatser. I fallet Sverige och euron finns det nämligen flera svagheter i såväl teori och empiri som kontrafaktiska metoder. Och när det gäller påverkan på inflytandet syns inga negativa effekter, även om det inte går att säga om inflytandet hade varit ännu större om Sverige hade infört euron som valuta.

Det finns dock flera faktorer som kan förändra läget och ställa Sverige inför nya val. Bland dem finns Storbritanniens EU-utträde och en fördjupning av valutasamarbetet. Brexit har också lett till att euroländerna tar mindre hänsyn till uppdelningen mellan euro- och icke-euroländer, till exempel vid utformningen av det stora återhämtningspaketet Next Generation EU.

Författarnas samlade intryck är att det inför och under Sveriges 25-åriga EU-medlemskap i stort sett saknades en diskussion om euron: trots att Sverige fortfarande behöver göra långtgående anpassningar på vissa områden har eurofrågan hittills hållits på armlängds avstånd. Mot den bakgrunden menar de att Sverige kan behöva ompröva sin relation till euron – Sverige kan stå inför svåra överväganden och bör därför ta eurofrågan på större allvar.

 

Sieps publicerar sedan 2020 en serie rapporter som granskar såväl rättsliga som politiska och ekonomiska aspekter av medlemskapet. Fokus ligger på områden där det ännu i stor utsträckning saknas forskning. Med detta sjunde bidrag i serien om Sverige efter 25 år i EU är det Sieps förhoppning att öka kunskapen om Sveriges relation till euron sedan inträdet i EU.