A Monetary Union for All EU Members

Författare: Ekholm Karolina

De svenska väljarna är fortfarande djupt skeptiska till att låta Sverige bli en fullvärdig medlem i EU:s ekonomiska och monetära union (EMU). För att ändra denna attityd måste en anslutning till den gemensamma valutan, euron, generera ekonomiskt välstånd. Det skriver Karolina Ekholm, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. (2022:14epa)

EMU är i bättre skick i dag än under den globala finanskrisen 2008. Sedan dess har bland annat en bankunion och en permanent räddningsfond etablerats. Till detta kommer att Europeiska centralbanken (ECB) med sina stödköp har skapat finanspolitiskt utrymme för euroländer med svaga statsfinanser. Det har dock samtidigt skapat implicita åtaganden för andra euroländer. Eurosamarbetet framstår därför som mindre attraktivt för Sverige. Dessutom blir det allt svårare för ECB att fortsätta sin politik med stöd till utsatta länder när inflationstakten ökar.

I denna Europapolitiska analys diskuterar Karolina Ekholm, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och generaldirektör för Riksgälden, lösningar på ECB:s dilemma – att antingen riskera en ny statsskuldskris eller att låta inflationstakten öka ytterligare. En möjlig lösning skulle vara att inrätta en central stabiliseringsmekanism. Eftersom det implicerar transfereringar mellan medlemsstaterna – ett mycket impopulärt steg i delar av euroområdet – skulle det dock i värsta fall kunna hota den monetära integrationen. 

En välfungerande makroekonomisk stabiliseringsmekanism bör därför bygga på det befintliga finanspolitiska regelverket för att förstärka medlemsstaternas finanspolitiska disciplin. Det skulle kräva både förenkling av, och ökad flexibilitet inom, det befintliga regelverket. Här vore det önskvärt att prioritera en så kallad utgiftsregel, snarare än det befintliga medelfristiga budgetmålet. Reglerna för underskott och statsskulder – 3 respektive 60 av BNP – är inte längre motiverade.

Framför allt bör den så kallade djävulsspiralen (”doom loop”) mellan banker och deras respektive hemländer åtgärdas. Även om den gemensamma banktillsynen över tid kommer att jämna ut risknivåerna inom euroområdet, har euroländernas statsskulder fortfarande en tendens att dyka upp på deras respektive hemmabankers balansräkningar. 

Den huvudsakliga frågan, i synnerhet för de medlemsstater som ännu inte är fullvärdiga medlemmar i EMU, är om ett deltagande i EU:s valutaunion kan främja välståndet för deras medborgare. Det är oklart om det i dag finns tillräckligt politiskt manöverutrymme för att möjliggöra en reform som skulle leda till bättre prestanda i euroländernas ekonomier.

Denna publikation skrevs innan Ekholm tillträdde som generaldirektör för Riksgälden.