European Citizenship in a Constitutional Context:
where the ‘social’ coexists with the ‘market’

Europeiska medborgerliga rättigheter har ett långt förflutet i EU-domstolens rättspraxis och fanns innan de formulerades som EU-medborgares rättigheter i Maastrichtfördraget från 1992. Ett antal viktiga rättigheter med koppling till politik, demokrati, rörlighet och bosättning har således vuxit fram för medlemsstaternas invånare, dels genom beslut från EU-domstolen, dels genom direktiv och regleringar, för att därefter formaliseras i Maastrichtfördraget och så småningom Lissabonfördraget.

Medborgarskap, som tillhör moderna staters kärnverksamhet, är alltså ett område där EU:s medlemsstater har enats om att avstå viss suveränitet.

I denna Europapolitiska analys kartlägger Theodore Konstadinides, professor vid Essex universitet, de konstitutionella grunderna för EU-medborgarskapet och undersöker hur EU-domstolens beslut har definierat räckvidden och innehållet i dessa rättigheter.

Till skillnad från nationella medborgarskap betraktas de rättigheter som ramas in av EU-medborgarskapet på två olika sätt. Å ena sidan anses de vara villkorade av individens ekonomiska aktivitet över nationsgränserna, å andra sidan är vissa rättigheter oberoende av medborgarens ekonomiska status. Dessa två perspektiv har beskrivits som marknadsorienterat respektive socialt orienterat medborgarskap. EU-domstolen betonade inledningsvis den sociala dimensionen men har senare lagt tonvikten vid det marknadsorienterade perspektivet.

Konstadinides menar att dessa två konkurrerande uppfattningar speglar det faktum att EU-medborgarskapet i grunden har karaktären av en hybrid. Men enligt författaren borde de två olika synsätten inte betraktas som motsatser, utan som två parallella och lika legitima grunder för EU-medborgarskap. Han drar slutsatsen att EU-medborgarskapet, såsom det nu uppfattas av EU-domstolen, ger ett grundläggande socialt skydd, även om övergången till fullständiga medborgerliga rättigheter tycks ta längre tid än vissa förutsåg.