EU:s roll i finansieringen av Ukraina-insatser
Kriget i Ukraina och flyktingströmmen till olika EU-länder har fått EU att mobilisera finansiella resurser av flera slag. I denna analys går Daniel Tarschys, professor em. i statsvetenskap och senior rådgivare vid Sieps, igenom EU:s olika finansieringskällor. Genomgången bekräftar att EU består av flera strukturer som kan agera mer eller mindre självständigt. (2022:11epa)
Kriget i Ukraina och den stora flyktingströmmen till olika EU-länder har aktiverat många delar av EU-systemet. Ingenting var förstås budgeterat för detta ändamål, men resurser har ändå kunnat mobiliseras från oförbrukade reserver. Genom återhämtningsplanen NGEU finns dessutom möjlighet att ta upp stora krediter.
Finansieringskällor som hittills har använts är överblivna medel från långtidsbudgeten 2014–2020, nya medel från långtidsbudgeten 2021–2027 och medel från olika beredskapsanslag.
Fler stöd är att vänta. Bland annat förbereder Europeiska investeringsbanken ett nytt biståndspaket och Europeiska kommissionen har aviserat ett stort stödprogram, ”Bygg upp Ukraina” (RebuildUkraine). Utöver EU:s gemensamma insatser ger olika medlemsstater betydande bidrag till både Ukraina och flyktingar från Ukraina.
Förslaget om ny upplåning har dock mött kritik från många medlemsstater. En annan kontroversiell fråga gäller i vilken mån som ryska tillgångar inom EU kan tas i anspråk för Ukrainas återuppbyggnad. I det sammanhanget framhåller författaren svårbedömda rättsliga aspekter, men också om vikten av att inte glömma historiska erfarenheter av reparationer efter tidigare krig, såsom konsekvenserna av Versaillesfreden.
Genomgången av de resurser som hittills har frigjorts inom unionen bekräftar att EU inte är en enhetlig aktör utan rymmer många delstrukturer som kan agera mer eller mindre självständigt.