Changing transatlantic relations – and what it means for Europe
Med det osäkra omvärldsläget har relationen mellan Europa och USA blivit viktigare än någonsin. Samtidigt är den stadd i förändring. Inför det amerikanska presidentvalet analyserar Marianne Riddervold den transatlantiska länken och diskuterar möjliga vägval för Europa. (2024:21epa)
En stark relation med USA har sedan andra världskrigets slut varit centralt för den europeiska kontinentens säkerhet, välstånd och stabilitet. Det gäller inte minst idag när det pågår ett krig i Europa. Samtidigt har de transatlantiska relationerna genomgått stora påfrestningar och ser nu ut att kunna försvagas.
I den här Europapolitiska analysen redogör professor Marianne Riddervold för den transatlantiska axelns hörnstenar, presenterar scenarier för relationen mellan USA och EU efter det amerikanska presidentvalet samt diskuterar konsekvenser för EU:s försvars- och säkerhetsintressen. Hon menar att den transatlantiska relationen har en strukturell styrka – i fråga om ekonomisk aktivitet, värdemässig gemenskap och gemensamma intressen – och fortfarande kan beskrivas som den starkaste interregionala relationen i världen. Men sedan ett antal år har relationen förändrats: USA fäster idag större vikt vid Kina och Sydostasien och har intagit en mer konfrontativ och ”transaktionell” linje gentemot EU och partners inom Nato, medan Europa befinner sig i ett läge där den territoriella säkerheten utmanas genom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Mot den bakgrunden kan de amerikanska presidentkandidaternas diametralt olika utrikespolitiska inriktningar få stora konsekvenser för EU:s säkerhet, försvar och handelspolitik. I analysen diskuteras innebörden av en andra presidentperiod för Donald Trump eller en valseger för Kamala Harris, det vill säga antingen en isolationistisk linje gentemot EU eller en linje som förenar den transatlantiska länken med fortsatt fokus på Kina och Stilla havet.
Men oavsett resultatet i det amerikanska presidentvalet kommer EU att behöva stärka sina försvars- och säkerhetspolitiska förmågor, vänja sig vid ett alltmer splittrat transatlantiskt partnerskap och stärka sina övriga relationer.
Marianne Riddervold är forskningsprofessor vid det norska utrikespolitiska institutet (NUPI) och professor i internationella relationer och jämförande politik vid Inland Norway University.