Leda, förhandla och påverka: Erfarenheter från Sveriges ordförandeskap i EU 2023

Sieps har på uppdrag av regeringen samlat in och analyserat erfarenheter från personer som i olika funktioner arbetade med det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Resultaten redovisas i denna rapport, som framför allt har utgått från intervjuer med nyckelaktörer som var baserade i Bryssel eller Stockholm.

Syftet med studien har varit att dra lärdomar inför nästa gång ett svenskt ordförandeskap ska planeras och genomföras. Ett vidare syfte har varit att bidra till att utveckla det svenska EU-förhandlingsarbetet, bland annat när det gäller påverkansstrategier.

Som en bakgrund sammanfattas först vad forskning säger om ordförandeskapets roll och uppdrag. Sedan redovisas erfarenheter av förberedelserna – som startade flera år i förväg – och genomförandet under det sex månader långa ordförandeskapet, där fokus låg på förhandlingar och medling. Därefter dras mer allmänna lärdomar som Sverige kan använda för att påverka och förhandla i EU.

Rapporten innehåller även avslutande reflektioner som knyter ihop de redovisade erfarenheterna med forskning och beprövad erfarenhet. Med hänsyn till de insamlade erfarenheterna är följande viktigt att ta fasta på i arbetet med att stärka Sveriges position i EU:

• Inställningen till EU har betydelse för hur Sverige uppfattas av partners.

• En grundförutsättning för att få genomslag för sina ståndpunkter är att veta vad man vill och lyckas formulera det på ett tydligt sätt i ett tidigt skede.

• För mellanstora medlemsstater är det centralt att kunna prioritera såväl mellan olika politikområden som inom den specifika förhandlingen.

• Att komma med konkreta och användbara inspel i form av textförslag snarare än allmänna hållningar kan resultera i bättre genomslag.

• Inom Regeringskansliet kan flexibiliteten förbättras och samordningen bli mer proaktiv, exempelvis i form av konkreta påverkansplaner och arbete i departementsöverskridande ”team”.

• Arbetsformer som uppmuntrar till långsiktigt, strategiskt och gemensamt ansvar mellan departementen samt med relevanta myndigheter och/eller andra intressenter bör utvecklas vidare.

• Möjligheterna till ett mer proaktivt EU-arbete kan öka om samråden med riksdagen fungerar ändamålsenligt. Det kan finnas anledning att se över detta, särskilt inför nästa ordförandeskap.

• Ett förtroendefullt samarbete mellan EU-representationen och Regeringskansliet är viktigt att ta fasta på.

• När det gäller alliansbyggande talar mycket för att Sverige bör förhålla sig mer öppet till vilka medlemsstater man samarbetar med.

• Det framstår som centralt att ta tillvara den ökade kompetens som ett EU-ordförandeskap medför. Förutom utökade nätverk och kontakter har ytterligare erfarenheter förvärvats. Ett system för EU-karriär i staten bör övervägas.

• Myndighetsföreträdare har en viktig roll i EU-sammanhang, när det gäller såväl omvärldsbevakning som beslutsprocesser och genomförande. Det finns anledning att kontinuerligt se över samspelet mellan Regeringskansliet och myndigheterna i EU-frågor.

• Ytterligare insatser krävs för att öka antalet svenskar i EU:s institutioner, särskilt på områden som är av strategisk vikt för Sverige.

• Det är angeläget att utveckla kontakterna med och bevakningen av EU-institutionerna. Framför allt kan Sverige förbättra samspelet med Europaparlamentet och dess nyckelaktörer på olika områden.

• En god arbetsmiljö och rimlig arbetsbelastning har stor betydelse för ett hållbart arbetssätt på lång sikt.

• En grundförutsättning för att nå framgångar i förhandlingsarbetet i EU är sammantaget att det finns både resurser och engagemang.