Stronger EU Partnerships for Sustainable Supply Chains

Europeiska tillverkningsföretag försöker minska sina leverantörskedjors påverkan på miljön och klimatet. Ibland är det frivilligt, ibland ett resultat av ny lagstiftning i medlemsstaterna och EU. Exempel på nya regler är skyldigheten för företagen att visa tillbörlig aktsamhet i fråga om hållbarhet, rapporteringskrav, en gränsskatt för koldioxidutsläpp samt särskilda regler för produkter som är kopplade till avskogning.

Vad företagen gör har nästan alltid en inverkan på stater i den globala södern, där länkarna i de europeiska leveranskedjorna i många fall finns. Att göra produktionen mer hållbar är också ofta beroende av tillgången till råvaror som tillhandahålls av samma länder och regioner.

Detta har orsakat spänningar, då Europa inte alltid betraktas som en stöttande utvecklingspartner och ibland anklagas för grön protektionism eller grön ”extraktivism”. Den typen av spänningar kan försena eller stoppa processen.

Enligt Mats Engström, senior rådgivare på Sieps och expert på miljöpolitik, kan starkare partnerskap bidra till att parterna delar på vinsterna med den gröna omställningen.

I denna Europapolitiska analys tittar han närmare på multilaterala insatser och partnerskap mellan andra aktörer, såsom Kina och Japan, samt rekommenderar berörda beslutsfattare att

• stärka dialogen med de länder som påverkas mest av EU:s åtgärder

• ge mer ekonomiskt stöd till forskning och demonstrationsprojekt

• förbättra det handelsrelaterade biståndet (”aid-for-trade”)

• göra mer för att utveckla grön kompetens och energisystem med låga koldioxidutsläpp i partnerländerna.

Mats Engström har tidigare skrivit för Sieps om de globala effekterna av EU:s klimat- och miljöpolitik.