Minskande och åldrande befolkning – en utmaning för EU

Prognoser för jordens befolkningstillväxt och ekonomiska tillväxt till nästa sekelskifte visar stora kast i rang- och storleksordning mellan Europa (exklusive Ryssland och Turkiet), Indien, Kina och USA. Europas andelar av jordens befolkning och BNP minskar, USA:s BNP-andel minskar, Kinas befolkningsandel mer än halveras – medan Indien blir ojämförligt störst vid nästa sekelskifte, både i befolkning och BNP (se diagrammet nedan).

Det kan tilläggas att Afrika söder om Sahara har den snabbaste befolkningstillväxten: år 2100 kommer regionen att ha en folkmängd på cirka 3,5 miljarder, vilket motsvarar en befolkningsandel på cirka 35 procent.

En viktig aspekt av den demografiska utvecklingen är att befolkningen åldras, särskilt i Europa och delar av Asien som Kina, Japan och Sydkorea. I EU stiger den så kallade äldreförsörjningskvoten, det vill säga antalet invånare som är 65 år eller äldre i förhållande till antalet i åldrarna 15–64, som tabellen visar.1

Ekonomiska konsekvenser av en åldrande befolkning

Att befolkningen åldras får konsekvenser för den materiella välfärden. Eftersom färre i arbetsför ålder ska försörja fler äldre blir konsekvensen att BNP per capita blir lägre. För att kompensera för detta krävs att produktiviteten ökar med cirka 1,5 procent per år i EU och cirka 1,3 procent per år i Sverige (och ännu mer i Grekland, Italien och Portugal).2 Detta ska jämföras med den årliga produktivitetsökningen sedan 2000 i EU och Sverige på 1 respektive 1,5 procent.3 Med andra ord kommer större delen av den ekonomiska tillväxten att gå till ökad äldreomsorg, sjukvård och pensioner och bara en liten del tillfalla den arbetande delen av befolkningen.

En annan effekt av en åldrande befolkning är att en större andel av arbetskraften sysselsätts i sjukvård och äldreomsorg. Om dessa verksamheter har en relativt låg produktivitetsökningstakt leder detta till en lägre ökningstakt för ekonomin som helhet – sten läggs på börda.

Ytterligare en effekt är att skattetrycket sannolikt behöver öka. Skatter skapar kilar mellan marknadsvärdet av en arbetad timme och nettoinkomsten efter skatter och arbetsgivaravgifter, vilket snedvrider ekonomiska incitament och medför samhällsekonomiska kostnader. I tabellen ovan framgår också med hur mycket skattetrycket ökar om inga förändringar vidtas när det gäller sjukvård, äldreomsorg och pensionssystem. För EU som helhet ökar skatteintäkterna i procent av BNP, den så kallade skattekvoten, från 35 till 46 procent. För Sverige är ökningen mindre.4

Ett högre skattetryck på grund av en åldrande befolkning lämnar mindre utrymme för att minska den offentliga skulden för de medlemsländer där skulden överstiger EU-gränsen på 60 procent av BNP. Det rör sig för närvarande om 12 länder.

Möjliga motåtgärder

Det finns flera åtgärder som kan motverka de ekonomiska konsekvenserna av en åldrande befolkning:

• Ökad automatisering. När andelen av befolkningen i arbetsför ålder minskar ökar incitamenten att ersätta arbetskraft genom automatisering, både i produktionen av varor och tjänster. Vi ser exempelvis redan AI-stödd diagnostik i sjukvården, och automatiserad övervakning av sjuka och äldre samt användning av robotar inom sjukvård och äldreomsorg.
• Ökat arbetskraftsdeltagande. Det finns utrymme för att öka arbetskraftsdeltagandet både bland personer i arbetsför ålder, särskilt kvinnor och lågutbildade, och bland äldre. Det förra kan kräva utbildningsinsatser och särbeskattning, det senare höjd pensionsålder. I Sverige har pensionssystemet ändrats så att pensionsåldern höjs i takt med att medellivslängden ökar.5
• Ökad immigration. Alla EU-länder tar idag i olika hög grad emot arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU. Arbetskraftsinvandringen styrs i huvudsak av nationella regler, men EU tillhandahåller också verktyg som medlemsstaterna kan använda sig av, exempelvis EU-blåkortet. Dessa program och verktyg kan komma att behöva vidareutvecklas eller utökas.6

Vad kan EU göra?

Att EU:s befolknings- och BNP-andelar sjunker från 7 till 4 respektive 14 till 8 procent till nästa sekelskifte innebär att dess politiska och ekonomiska makt minskar. Det gör det ännu viktigare att EU försvarar och verkar för den regelstyrda världsordningen, som under senare tid har åsidosatts av först Ryssland och sedan USA.

Den åldrande befolkningen medför både politiska och finanspolitiska utmaningar. Lyckligtvis går den demografiska utvecklingen långsamt och anpassningen kan därför ske gradvis. Ett problem i sammanhanget är dock att mandatperioder är korta, varför det finns incitament att skjuta åtgärder på framtiden. Förhoppningsvis kan den europeiska planeringsterminen bidra till att så inte sker: medlemsländerna presenterar varje år program som bland annat syftar till att upprätthålla eller uppnå sunda offentliga finanser och får rekommendationer av rådet. Detta medför ett visst externt tryck på medlemsländerna.

1 Den så kallade demografiska försörjningskvoten inkluderar även dem som är yngre än 15 år och är avsevärt högre än äldreförsörjningskvoten. För Sveriges del går det 77 personer som är yngre än 15 och äldre än 64 år per 100 personer i arbetsför ålder (15–64).

2 European Commission, The 2024 Ageing Report: Economic and Budgetary Projections for the EU Member States (2022–2070), Institutional Paper 279, 2024; OECD, The Long-term Fiscal Outlook in OECD Countries, Economic Policy Paper No. 28, 2021.

3 Eurostat, Productivity trends using key national accounts indicators, 2025.

4 En skattekvot på 50 procent eller högre kan tyckas orealistisk, men i Sverige låg kvoten på 50 procent 1990.

5 När folkpensionen infördes 1913 var förväntad medellivslängd vid födseln 56 år.

6 Ökad immigration diskuteras av Bernd Parusel, The EU’s Demographic Challenge: is the looming decline reversible?, i Parusel och Wadensjö (red.), Key Concepts for the Future of the EU, Sieps 2025:1op.