Europeiska rådet innehar en central ställning inom Europeiska unionen. Trots detta finns brister vad gäller forskning och systematisk kunskap om denna institution. Stats- och regeringschefernas möten präglas av sluten-het vilket gör empirisk forskning om hur maktresurser används och förhandlingar bedrivs är mycket svårt att genomföra.
Denna rapport analyser aktuella tendenser när det gäller beslutsprocesser i EU. I rapporten diskuteras orsakerna till och konsekvenserna av ”spelet” om valet av rättslig grund för ett lagstiftningsområde.
Internationella avtal är ett av Europeiska unionens huvudsakliga utrikespolitiska instrument. Användandet av internationella avtal har ökat under de senaste decennierna vilket resulterat i en komplex situation inte minst därför att avtalen ser olika ut i termer av grad av samarbete och integration samt att de spänner över en mängd olika sektorer.
Förhandlingarna om EU:s årliga utgifter tas beslut med kvalificerad majoritet. I rapporten undersöker professor Mika Widgrén förhållandet mellan Minister-rådets röstregler och EU:s budgettransfereringar genom att använda en så kallad “power politics model”.
Den så kallade grönboken från 2001 kan ses som det grundtext som sedan utgör grunden för diskussionen om CSR (Corporate Social Responsibility) i EU. Inom EU har sedan arbetet med CSR-frågor gått vidare och mynnat ut i 2006 års inrättande av partnerskap för tillväxt och sysselsättning med målet att göra Europa till ett kom-petenscentrum för företagens sociala ansvar.
Det är inte tillåtet för EU:s medlemsstater att ha skatteregler som verkar hindrande för den fria rörligheten. Utvecklingen i EG-domstolens rättspraxis medför att fler och fler svenska skatteregler kan ifrågasättas.
Unionsmedborgarskapet har på ett genomgripande sätt förändrat den fria rörligheten inom EU och framför allt minskat kopplingen mellan fri rörlighet och ekonomisk verksamhet. Unionsmedborgarnas fria rörlighet har blivit en reell och individuell rättighet. I denna rapport presenteras unionsmedborgarskapets syfte, problem och utvecklingstendenser i ett svenskt perspektiv.
Österrike gick med i EU i januari 1995. Det hade varit en lång väg till medlemskap. Efter att ha uppnått full självständighet 1955, övervägde österrikarna medlemskap i Europeiska kol-och stålgemenskapen.
Europeiska unionen fick 2004 tio nya medlemmar. Före utvidgningen ökade dock oron i många av de gamla medlemsstaterna för implikationerna av denna process, framför allt bekymrade sig EU:s ledande politiker för "social turism", massinvandring samt negativa arbetsmarknadseffekter.