EU och övriga berörda parter har nu samlats i Durban för att försöka nå en uppgörelse om utsläppsminskningar efter 2012, när Kyotoprotokollets första avtalsperiod löper ut. EU har varit en ledande aktör i klimatförhandlingarna sedan Riokonferensen 1992.
EU-rätten har betydande påverkan på den regionala och lokala nivån i medlemsländerna. I takt med att lokala marknader öppnas för konkurrens, utvidgas EU-rättens omfattning och reglerna för konkurrens och statsstöd blir tillämpliga.
I slutet av förra året antog det ungerska parlamentet en ny medielag. Den möttes av kraftiga reaktioner och ansågs bland annat utgöra ett hot mot pressfriheten samt vara oförenlig med EU-rätten.
Trots såväl finanskris som påföljande eurokris fortsätter det svenska opinionsstödet för EU att öka. I 2010 års mätning svarar 53 procent att de är för det svenska medlemskapet medan 23 procent är emot.
I takt med att statsskuldkriserna i euroområdet har förvärrats har två parallella beslutsprocesser i EU påbörjats. Den ena syftar till att förändra det europeiska ekonomisk-politiska regelsystemet så att liknande kriser kan undvikas i framtiden.
EU-kommissionens femte sammanhållningsrapport innehåller en mängd nya data som beskriver sociala, ekonomiska och territoriella trender i Europa. Den utgör därmed en utmärkt grund för att diskutera den framtida sammanhållningspolitiken, men de frågor kommissionen ställer i sin konsultation är dessvärre alltför begränsade.
Europluspakten utvecklades som en kompletterande mekanism för att på nationell nivå stödja reformprogrammet för ekonomisk styrning, i synnerhet när det gäller olika samhällssektorer, en fråga där medlemsstaterna har företrädesrätt.
När marknader öppnas för konkurrens vidgas samtidigt EU-rättens tillämpningsområde. EU-rätten tillåter visserligen att andra hänsyn tas än fri konkurrens, men medlemsstaterna måste i så fall själva utnyttja det utrymme som finns.
Den europeiska statsskuldkrisen har dominerat EU:s dagordning sedan maj 2010. En av huvudfrågorna som EU:s beslutsfattare måste lösa är hur ett framtida finanspolitiskt ramverk ska utformas.
Europas befolkning lever allt längre och arbetskraftens andel av befolkningen minskar. Det utgör en betydande utmaning för EU:s medlemsländer, och inom EU pågår nu en debatt om Europas framtida pensionssystem.