EU står inför flera långsiktiga utmaningar med konsekvenser för budgeten. Mot den bakgrunden tycks både EU:s institutioner och medlemsstaterna inse vikten av att fokusera mer på europeiskt mervärde. Det skriver Mario Kölling, professor i statsvetenskap.
Under de senaste tio åren har EU:s kriser avlöst varandra. Den kris som nu pågår handlar om de senare årens hot mot rättsstaten, framför allt i Polen och Ungern. Anna Södersten, forskare i juridik vid Sieps, går i denna analys igenom EU:s verktyg, hur de har använts gentemot Polen och diskuterar vikten av att EU:s medlemsstater respekterar rättsstatens principer.
I nuläget är det en fördel för Sverige att stå utanför den gemensamma valutan. Den slutsatsen drar Martin Höpner, statsvetare vid Max Planck-institutet i Tyskland. Däremot menar han att Sverige bör förbereda sig på att tydligare motivera sitt val.
Inom fackföreningsrörelsen har begreppet solidaritet alltid varit centralt. Det gäller även transnationella fackföreningar, men där är konflikter och den ofrånkomliga kohandeln betydligt mer omfattande och begreppet får därmed en annan innebörd.
Den åtstramningspolitik som infördes som svar på den finansiella och ekonomiska krisen i EU var ett resultat av akuta insatser. Den var inte baserad på socialpolitiska överväganden och det skapades heller inte några mekanismer för utvärdering och korrigering av eventuella negativa effekter. Niklas Bruun är professor i juridik.
Med Lissabonfördraget fick Europaparlamentet ökad granskningsmakt över såväl EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) som den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).
Parlamentsvalet i Grekland i januari ledde fram till en koalitionsregering med det vänsterradikala partiet Syriza i spetsen. Vad innebär den nya politiska konstellationen för Greklands EU-relationer och för de pågående förhandlingarna om landets lånevillkor?
I den här analysen hävdar författaren att krisen i Grekland inte är förvånande och att den kan förklaras i såväl makroekonomiska som mikroekonomiska termer: Avsaknad av skuldlindring respektive avsaknad av strukturreformer.
EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa väcker minnen från det förflutna. En nu bortglömd men tidig europeisk stabilitetsstrategi handlade om att skapa homogena nationer, vilket medförde stora förflyttningar av etniska minoriteter.
Sexuell läggning och könsidentitet har i allt större utsträckning kommit att betraktas som något som kan utgöra grund för diskriminering i såväl europeisk som nationell lagstiftning.