Budgetunderskott och stora satsningar på EU-nivå – hur hantera medlemsstaters skuldsättning i en tid av stora utgifter?

Enskilda länders budgetar, deras statskulder och EU:s långtidsbudget är kommunicerande kärl. Långtidsbudgeten fungerar som ett verktyg för gemensamma investeringar, men också som en disciplinerande mekanism som kan pressa medlemsstaterna att minska sin statsskuld genom finanspolitiska regler. Om en medlemsstats skuld överstiger 60 procent av BNP inför EU strängare budgetövervakning och kräver fleråriga planer för finanspolitisk konsolidering, vilket begränsar den nationella skuldökningen.

I den här presentationen ställer vi därför frågan om vilka motiv EU:s medlemsländer har haft för att skuldsätta sig och varför vissa länder i EU är så mycket högre belånade än andra. Frågan om statsskulder är särskilt viktig i en tid av låg produktivitet och stort behov av kapital. EU har inte möjligheter att ta upp skatter och saknar (ännu) en gemensam kapitalmarknad. De höga skuldkostnaderna begränsar redan det finanspolitiska utrymmet i många europeiska länder, men räntebördan kommer sannolikt att förvärras under de kommande åren. Under alla omständigheter kommer det att krävas åtgärder och beslut för att prioritera utgifter och finna kapital för dem.