Jämställdhet på lokal nivå?
En analys av andelen lokalt valda kvinnor inom EU:s medlemsstater

Lokalpolitiker fattar beslut som i hög grad berör människors vardag, och en majoritet av alla politiker är aktiva lokalt. Jämställdhet är dessutom ett prioriterat mål på alla politiska nivåer – i EU-fördraget anges det redan i artikel 2 där unionens grundläggande värden räknas upp.

Ändå har andelen kvinnor på lokalpolitisk nivå sällan undersökts systematiskt, till skillnad från den nationella nivån. Det skriver statsvetaren Aksel Sundström som i denna studie presenterar lokala och regionala data för 27 av EU:s medlemsstater.

Studien visar att jämställdheten har ökat över tid, men ofta marginellt och i vissa områden inte alls. Det är bara i ett fåtal fall som kvinnor upptar nära hälften av de valbara platserna.

Ladda ner sammanfattning på svenska

Ladda ner sammanfattning på engelska

Bakgrund: Jämställdhet och makt

Under 1900-talet infördes successivt rösträtt för kvinnor i de flesta av världens länder. Att kvinnor får rösta ses som en historisk milstolpe. Men rösträtten omfattar inte bara rätten att välja, utan också möjligheten att bli vald. Och det området är inte lika jämställt.

Undantag finns, men inom EU är mönstret praktiskt taget genomgående: bland de förtroendevalda dominerar männen. I de politiska församlingarna är det alltså inte samma balans mellan kvinnor och män som i vallokalerna.

Hur den reella makten fördelas är därför en högst aktuell fråga inom jämställdhetspolitiken.

Den här rapporten bidrar med ett viktigt underlag, eftersom andelen kvinnor i lokala politiska församlingar inom EU:s medlemsländer inte har sammanställts tidigare.

Att Sverige sticker ut är inte oväntat, men att också Spanien utmärker sig förvånar möjligen. Utvecklingen inom länder som Portugal, Italien, Danmark och Nederländerna är också delvis en annan än den förväntade.

Författaren pekar också på faktorer som kan öka jämställdheten, bland annat kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Denna kunskap gör det inte bara lättare att påverka utvecklingen utan också att utvärdera i vilken utsträckning ett av EU:s grundläggande mål har uppnåtts.