Eurokrisens konsekvenser har lett till ett ökat intresset för samordning av medlemsstaternas offentliga finanser på europeisk nivå. Det inbegriper även granskning av socioekonomiska frågor inom ramen för den europeiska planeringsterminen.
De kontroversiella förändringarna av lagarna i Polen och Ungern har lett till betydande oro när det gäller rättsstatens principer i Europeiska unionen. Enligt Christophe Hillion, forskare i juridik vid Sieps, har EU både möjligheter och en skyldighet att se till att rättsstatens principer respekteras.
I år är det 40 år sedan diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina etablerades, idag ett av de viktigaste bilaterala partnerskapen i världen.
EU:s planerade energiunion är en politisk strategi som syftar till att garantera energiomställning, europeisk försörjningstrygghet, en integrerad europeisk energimarknad och energieffektivisering.
Att hantera problemet med avbrott i gasleveranser till flera EU-länder i Central- och Östeuropa är ett av de uttryckliga målen för EU:s energiunion.
Europeiska kommissionen har presenterat EU:s energiunion som ett oumbärligt instrument för skapandet av en sammanhållen europeisk energipolitik. I det ingår bland annat att ge kommissionen större inflytande över medlemsstaternas energiaffärer med tredje land.
I februari 2015 antog Europeiska kommissionen sin strategi för en europeisk energiunion. I den efterlyser man ”en grundläggande omvandling av Europas energisystem” i syfte att garantera alla konsumenter i Europa ”säker, hållbar, konkurrenskraftig och ekonomiskt överkomlig energi”.
Med den fria rörligheten för unionsmedborgare kommer rätten att likabehandlas när det gäller sociala förmåner i det nya värdlandet. Vissa medlemsstater har dock försökt att begränsa möjligheten för icke-aktiva att utnyttja dessa förmåner. Emma Holm är jur. dr. i EU-rätt och adjungerad lektor vid juridiska fakulteten, Lunds universitet.
Den historiska utvecklingen och framväxten av regelverket inom å ena sidan ramen för EU:s område för frihet, säkerhet och rättvisa (OFSR) och å andra sidan den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (EFSP) återspeglar viktiga beståndsdelar av EU som global aktör.
Det europeiska underrättelsesamarbetet på utrikes- och säkerhetsområdet har ökat i betydande omfattning under det senaste decenniet. I den här publikationen analyserar författaren organisationen av och processen i det europeiska underrättelsesamarbetet samt belyser den effekt det har haft på europeisk utrikespolitik.