Utformningen av italiensk utrikespolitik har sedan länge dominerats av en avvägning mellan tre faktorer: de transatlantiska förbindelserna, relationerna med Medelhavsländerna samt Italiens plats i Europa. Den här rapporten undersöker om den italienska utrikespolitiken har förändrats mellan 2001, då Silvio Berlusconis center-högerregering tillträdde och hösten 2003, då Italien tog över ordförandeskapet i ministerrådet.
Syftet med rapporten är att undersöka hur utvidgningen av EU påverkar industriella strukturer och industrilokalisering. Fokus ligger framförallt på Sverige, men effekter på den europeiska nivån granskas också. Både handel och investeringsflöden kommer sannolikt att öka som en följd av utvidgningen.
Utredningen presenterades vid seminariet Konventet bakom kulisserna: om arbetsmetoden och förhandlingsspelet i Europeiska konventet och ingår i forskningsprojektet Strategi 2004.
Rapporten behandlar de skillnader mellan EU och USA som blottades i samband med krisen om Irakkriget.
Syftet med den här rapporten är att identifiera några aspekter som är avgörande för att förklara den rättsliga statusen för EU:s fristående myndigheter samt att peka på vissa problem som borde adresseras då ett nytt konstitutionellt fördrag för unionen diskuteras.
Denna rapport har i huvudsak tre syften. För det första analyseras de förändringar för domstolarna som Nicefördraget banade väg för. I detta sammanhang berörs även vissa nyligen införda ändringar i domstolarnas rättegångsregler som syftar till att effektivisera rättegångsförfarandet.
Rapporten granskar de ekonomiska effekterna av institutionella val och hur beslutsreglerna i Europeiska unionen påverkar politiken avseende utgiftsnivåer och utgiftsstrukturer.
Denna studie ifrågasätter tre centrala antaganden som ligger bakom EU: s strukturpolitik och hävdar att de regionala skillnaderna i EU-15 är mycket mindre än de normalt uppges vara, att de strukturpolitiska åtgärderna har en mycket begränsad påverkan på konvergens, och att konvergens har en mycket begränsad inverkan på sammanhållningen. Tre alternativ till den nuvarande politiska ramen förtjänar allvarlig diskussion.
I rapporten diskuteras dels förslaget att införliva EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna i ett framtida fördrag, dels förslaget att EU skall tillträda Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Rapporten behandlar de reformer som föreslogs inom det europeiska konventet rörande de nationella parlamentens ställning och rättigheter med syftet att försöka utröna dess effekter.