Den pågående krisen i Europa har förnyat debatten om den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Diskussionen har huvudsakligen fokuserat på ekonomiska aspekter av den monetära unionens utformning, medan andra faktorer har förbisetts.
Europeiska unionens råd - mer känt som ministerrådet - är EU:s viktigaste lagstiftande organ och dess mest betydelsefulla EU-institution. Men fortfarande är kunskapen om hur rådet fattar beslut och hur medlemsländerna röstar bristfällig.
De politiska konsekvenserna av eurokrisen är omfattande. Eurogruppens roll har stärkts samtidigt som avståndet mellan eurozonens medlemmar och övriga EU-länder har ökat.
I mars 2012 presenterade Europeiska Kommissionen två lagstiftningsförslag inom området utstationering av arbetstagare. Det var ett svar på den intensiva debatt som följde på EU-domstolens utslag i de fyra målen i den så kallade Laval-kvartetten (Laval, Viking, Rüffert och Luxemburg).
Den svenska förvaltningsmodellen – med fristående myndigheter och relativt litet regeringskansli – skiljer sig från den modell som gäller i de flesta andra EU-länder. Frågan om den svenska modellens lämplighet i ett EU-perspektiv har också diskuterats ända sedan Sverige blev EU-medlem.
Valet i Grekland den 6 maj 2012 resulterade i ett starkt väljarstöd för andra partier än de som traditionellt har innehaft regeringsmakten.
Det som i EU kallas ”ett område med frihet, säkerhet och rättvisa” ses oftast som ett politikområde som bara omfattar unionen men det har också en viktig internationell dimension. Efter flera initiativ från Europeiska rådet har EU blivit en global kraft inom områden som migration, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
Trots att de roterande ordförandeskapen har förlorat i tyngd i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, har det land som håller i ordförandeklubban i sex månader fortfarande en viktig roll. För Danmark, ordförandeland under den första halvan av 2012, har den pågående krisen i eurozonen inneburit stora utmaningar.
Efter flera års uppgång faller nu det svenska opinionsstödet för EU. I 2011 års mätning från SOM-institutet svarar 46 procent att de i huvudsak är för det svenska EU-medlemskapet.
Trots det starka motståndet mot så kallade euroobligationer har frågan åter hamnat på beslutsfattarnas dagordning. Till stor del beror detta på att internationella organ som G20 och Internationella valutafonden (IMF) ställer högre krav på utlåningsvolymen i euroområdets räddningsfonder.