Planerna på att i ett framtida handels- och investeringsavtal mellan EU och USA (TTIP) inkludera bestämmelser om tvistlösning (ISDS) har i många EU-länder gett upphov till såväl livlig debatt som kraftig kritik. Den till en början polariserade antingen-eller-diskussionen har den senaste tiden dock nyanserats något i och med handelskommissionär Cecilia Malmströms förslag till reformering av ISDS.
Stora regionala handelsavtal som det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) kan få en stor påverkan på världshandelssystemet. Hur och till vilken grad kan ett sådant avtal generera vinster från handel och minska transatlantiska handelskostnader? Och vad kommer det att innebära för tredjeland?
Den ekonomiska krisen fortsätter att påverka tilltron till EU-projektet. Precis som i flertalet övriga medlemsstater faller opinionsstödet för EU också i Sverige.
Flera EU-länder har upplevt en kraftig nedgång i investeringar och behovet av starkare ekonomisk tillväxt lyfts ofta fram. Europeiska kommissionen har därför lagt fram en investeringsplan som beräknas frigöra 315 miljarder euro. Martin Myant, chef vid Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), analyserar planen.
Ryssland gränsar till flera EU-länder och är en mycket betydande leverantör av energi till EU. Landet är dessutom en viktig destination för EU:s export. Den ryska ekonomin står nu inför stora utmaningar som en följd av fallande oljepriser, sanktioner och flera år utan reformer.
Med ökat internationellt utbyte uppstår allt fler kollektiva behov som nationalstaterna inte kan hantera. Men också nya möjligheter till offentliga intäkter, t.ex. genom den digitala ekonomin och krafttag mot skatteflykt. Daniel Tarschys är professor emeritus i statsvetenskap och senior rådgivare vid Sieps.
För två år sedan utlovade premiärminister David Cameron en folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU om han blev omvald. Valdagen den 7 maj närmar sig, och frågan om vem som vinner valet och vad det kommer att innebära för relationen till EU är högaktuell.
Eurokrisen har inte lämnat någon av EU:s medlemsstater opåverkad. Under flera år har europeiskt samarbete och solidaritet satts på prov på ett sätt som saknar motstycke under efterkrigstiden.
Sexuell läggning och könsidentitet har i allt större utsträckning kommit att betraktas som något som kan utgöra grund för diskriminering i såväl europeisk som nationell lagstiftning.
EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa väcker minnen från det förflutna. En nu bortglömd men tidig europeisk stabilitetsstrategi handlade om att skapa homogena nationer, vilket medförde stora förflyttningar av etniska minoriteter.