The Austrian EU Presidency: A Midterm Report (2006:1op)

I huvudsak inhemska ekonomiska och politiska skäl ledde till att den österrikiska regeringen valde medlemskap i Europeiska frihandelssammanslutningen och inte i den Europeiska ekonomiska gemenskapen.  Österrikes neutrala status var förklaringen som gavs till allmännheten. Slutförandet av EG: s inre marknad och en kris av den nationaliserade industrin i mitten av 1980-talet tvingade den politiska eliten att ändra sin integrationspolitik. Det resulterade i en EG-ansökan om medlemskap 1989, före fallet av Berlinmuren.

Denna rapport visar att Österrike som EU-medlem ville vara i kärnan av EU-integrationen, trots sin neutralitetsstatus. Den professionella utförandet av Österrikes första EU-ordförandeskap 1998 fick beröm, men strävan efter harmoni och regeringens "fruktan för risk" kritiseras. "Sanktionerna" av de 14 medlemsländerna i EU mot den nya regeringen under 2000 hade en bestående effekt på Österrikes EU-politik, i synnerhet på (växande negativa) attityder av österrikarna mot EU.

Organisationen av det andra ordförandeskapet under det första halvåret 2006 liknar den första, förutom att konflikterna mellan förbundskanslersämbetet och utrikesministeriet som hindrade det första ordförandeskapet har försvunnit sedan båda leds av konservativa politiker. Lösningen av budgetplanen-frågan i den sista fasen av det brittiska ordförandeskapet lättade det österrikiska ordförandeskapet på en tung börda. Ändå visade problem som energikrisen mellan Ryssland och Ukraina att ett ordförandeskap i stor utsträckning påverkas av händelser det inte kan kontrollera.

Det främsta syftet med det österrikiska ordförandeskapet verkar vara att öka förtroendet för europeiska (särskilt österrikiska) medborgare i EU, efter den problematiska händelserna 2005. Ett antal "pråliga" händelser har utgjort en del av denna strategi.

Rapporten presenterades vid seminariet The Austrian EU Presidency: A Midterm Report och ingår i forskningsprojektet Det roterande ordförandeskapet.