Den öppna samordningsmetoden är en relativt ny samarbetsform i EU. Den används för att samordna medlemsstaternas nationella politik i syfte att uppnå gemensamma mål.
Ordförandelandet Belgien har haft ett antal utmaningar att hantera, däribland att nå en överenskommelse om nya initiativ inom det ekonomisk-politiska området samt hantera den ekonomiska krisens fortsatta förlopp.
Den finansiella och ekonomiska krisen har drabbat sysselsättningen och välfärden på de nya, flexibla arbetsmarknaderna särskilt hårt.
Arbetet med en reformering av lagstiftningen på området för finansiella tjänster i EU har pågått sedan slutet av 1990-talet och i denna analys ges en kortfattad historik över reformprocessen.
I oktober 2010 kom till slut Europeiska kommissionens meddelande om översynen av EU:s budget. Professor Iain Begg drar i sin analys slutsatsen att status quo även fortsättningsvis kommer att vara en dominerande faktor.
Genom Lissabonfördraget har den rättsliga grunden för den så kallade kommittologin ändrats.
Stabilitets- och tillväxtpakten måste förstärkas, ges ökad automatik och innebära möjlighet till progressiva sanktioner.
Oavsett om man ser globala obalanser som en avgörande faktor, en av flera orsaker eller en bisak har finanskrisen åter satt företeelsen på den politiska dagordningen.
I Lissabonfördraget förbinder sig EU att skapa en europeisk "social marknadsekonomi" men den lagstiftning som krävs för att uppnå det målet är alltjämt beroende av kvalificerade majoriteter i Ministerrådet.
Föreställningen att papperslösa står utanför lagen är felaktig. Det är en av de slutsatser som redovisas i en ny Europapolitisk analys, med bidrag från sex forskare vid Lunds universitet.