Which Economic Governance for the European Union?
Suveräniteten över den ekonomiska och monetära unionen, EMU, är i grunden delad. Penningpolitiken är gemensam på EU-nivå medan finanspolitiken är nationell. Efter en mycket turbulent period med bank- och skuldkriser har debatten tagit fart om hur den ekonomiska delen i EMU ska fyllas med ett innehåll för att undvika kommande kriser.
Just nu är processen inne i ett kritiskt skede och de beslut som fattas kan även komma att få konsekvenser för icke-euroländer som Sverige. Frågan om hur den ekonomiska styrningen ska se ut inom EU är helt central för det framtida europeiska samarbetet.
Vid seminariet den 21 mars presenterar den franske forskaren Nicolas Jabko en ny rapport där han ger en bakgrund till idéerna om gouvernement économique och redogör för de återgärder som diskuterats och genomförts. Han identifierar vidare tre centrala problemområden som på kort sikt begränsar utformningen av en förstärkt ekonomisk styrning. För det första är medlemsstaterna inte redo för en fiskal union med omfördelning av skattemedel. Detta betyder att man måste finna vägar för att med hjälp av finansmarknaderna åstadkomma skuldkonsolidering och budgetdisciplin. För det andra är medlemsstaterna ovilliga att delegera mer makt till Bryssel. Det innebär att ett ramverk för skuldkonsolidering måste skapas med hjälp av ett organ som inte är en EU-institution, alternativt delegeras till ett helt nytt oberoende europeiskt organ. En tredje begränsande faktor är att medlemsstaterna inte vill se sin autonomi begränsad. Därför måste, enligt Jabko, ett nytt ramverk för ekonomisk styrning maximera medlemsländernas inflytande över beslutsprocessen. På längre sikt måste dock medlemsstaterna troligen vara beredda att stärka suveräniteten på EU-nivån på bekostnad av den nationella suveräniteten.
Rapporten ingår i forskningsprojektet EU:s politiska system.