Reglering av minimilöner på EU-nivå – rätt väg att gå?
Europeiska kommissionen har nyligen tagit initiativ till EU-reglering av minimilöner. Mot överstatlig reglering talar dock såväl forskning som faktiska förhållanden. Det menar nationalekonomen Per Skedinger som pekar på att EU:s roll är viktigare när det gäller jämförelser och erfarenhetsutbyten. (2020:4epa)
Den nyligen tillträdda Europeiska kommissionen har förbundit sig att lägga fram förslag om gemensam reglering av minimilöner på EU-nivå. De uttalade syftena är framför allt fördelningspolitiska, då regleringen främst ska skydda lågavlönade och minska fattigdomen i EU. I debatten har det även förekommit protektionistiska argument, det vill säga att höjda minimilöner skulle minska lönekonkurrensen från medlemsstater med lägre löner.
I denna Europapolitiska analys går nationalekonomen Per Skedinger igenom vad kommissionen försöker uppnå, hur minimilönesystemen i EU fungerar och vad forskningen säger om minimilönernas effekter.
Författarens slutsats är att både faktiska förhållanden och forskning på området talar mot överstatlig reglering av minimilöner. Han konstaterar bland annat följande:
-
Minimilönenivåerna i EU:s medlemsstater tycks närma sig varandra snarare än tvärtom.
-
Även om minimilöner bidrar till högre löner för de lägst betalda har andelen lågavlönade inte ökat i någon större utsträckning.
-
Minimilöner tycks vara ett trubbigt instrument för fattigdomsbekämpning, då personer i den gruppen ofta saknar arbete.
-
Eftersom fler faktorer styr sysselsättningseffekterna har medlemsstaterna
ett informationsövertag gentemot kommissionen när det gäller de nationella arbetsmarknaderna i allmänhet och lönesättningen i synnerhet.
EU:s mervärde skulle snarare vara att samla systematisk information om minimilöner i samtliga medlemsstater. Det skulle möjliggöra jämförelser och erfarenhetsutbyten om vilka typer av lönesystem som fungerar bättre respektive sämre på arbetsmarknaderna.