Nationella domstolar: en balanserande kraft mellan europeisk integration och nationell suveränitet

Nationella domstolar har en viktig roll i EU:s konstitutionella system och bidrar till ett effektivt genomförande av de gemensamma EU-reglerna. Om de är säkra på hur reglerna ska tolkas tillämpar de EU-rätten direkt, och i mer osäkra fall begär de ett förhandsavgörande från EU-domstolen. I ett EU-perspektiv bidrar förhandsavgöranden till att EU-rätten tolkas så enhetligt som möjligt i de olika medlemsstaterna.

Tydlig rättspraxis från EU-domstolen hjälper nationella domstolar att avgöra när de ska begära ett förhandsavgörande, men eftersom de nationella domstolarna agerar på egen hand uppstår ett visst utrymme att välja när de ska vända sig till EU-domstolen. De kan också agera på olika sätt när de begär ett förhandsavgörande.

I den här analysen redogör statsvetaren Karin Leijon för de nationella domstolarnas agerande. Hon tittar på om de låter EU-domstolen avgöra politiskt känsliga ärenden, och om de bifogar egna åsikter som stödjer EU-rätten eller den nationella rätten.

Tidigare forskning har fokuserat på den kvantitativa aspekten: många hänskjutna mål har setts som ett uttryck för att domstolarna stödjer den rättsliga integrationen, medan få eller inga begärda förhandsavgöranden har antagits spegla en avog inställning till integrationsprocessen.

Genom att analysera domstolarnas beteendemönster ger författaren en delvis ny bild: de nationella domstolarna kan inte uteslutande ses som antingen främjare av europeisk integration eller försvarare av nationellt självbestämmande. Deras agerande bör istället tolkas som ett bidrag till en balansering mellan medlemsländernas och EU:s intressen.

Analysen bygger på författarens avhandling från 2018.