EU:s relation till Afrika: Partnerskap eller hierarki?

Europeiska kommissionen har varit intresserad av Europas relation till Afrika sedan den tillträdde, och i mars 2020 presenterades en rad punkter som ska ligga till grund för en överenskommelse med Afrikanska unionen senare under 2021.

I denna Europapolitiska analys går Lars Niklasson, forskare i statsvetenskap vid Sieps, igenom EU:s ingångsvärden i arbetet med den nya Afrikastrategin. Han tar även upp den bakgrund mot vilken strategin tas fram – hur relationen mellan världsdelarna utvecklats under åren och vilka utmaningar, spänningar och känsliga punkter som finns. Ett genomgående drag i EU:s hållning är att samarbetet med Afrika ska gå från ett i första hand biståndspolitiskt till ett mer utrikespolitiskt samarbete mellan jämbördiga parter.

Författaren identifierar en rad problem med strategidokumentet. Det saknas en samlad bild av vad EU vill, samtidigt som vissa av EU:s ambitioner tycks stå i konflikt med varandra och EU i vissa fall visar en bristande förståelse för förhållandena i Afrika. Vissa hierarkiska inslag finns också kvar, trots ambitionen om motsatsen. Bristerna i dokumentet kan förklaras av att institutioner och länder inom EU konkurrerar om inflytandet över relationen till Afrika, och deras mål är delvis motstridiga.

Vägen framåt för EU borde enligt författaren kännetecknas av en mer genomtänkt övergripande strategi där insatserna sammanfogas till en gemensam helhet. EU:s politik bör också differentieras mellan länderna i Afrika. Dessutom bör EU ha ett lärande förhållningssätt till erfarenheter och forskning, så att Afrikastrategin förbättras över tid.