Så kan det roterande EU-ordförandeskapet påverka dagordningen: exemplet miljö
Varje halvår byter EU ordförandeland och våren 2023 kommer turen till Sverige. Ordförandelandet ska verka i hela unionens intresse men kan i viss mån lyfta egna frågor på EU:s dagordning. Mats Engström, senior rådgivare vid Sieps, undersöker utrymmet för att sätta nationell prägel på dagordningen, med fokus på miljöfrågor och Sveriges kommande ordförandeskap. (2021:7epa)
Första halvåret 2023 är Sverige EU-ordförande för tredje gången. Däremot är det första gången med den nya ordning som infördes i och med Lissabonfördraget – Europeiska rådet har numera en permanent ordförande och EU:s utrikes- och säkerhetspolitik samordnas av en hög representant. Förutsättningarna är därmed annorlunda än 2001 och 2009.
Ordförandeskapets huvuduppgift är dock fortfarande att föra den gemensamma dagordningen framåt. Finns det då utrymme för att sätta nationell prägel på de sex månaderna?
Den frågan ställer sig Mats Engström, som är senior rådgivare vid Sieps. I denna Europapolitiska analys undersöker han ordförandelandets möjligheter att påverka EU:s dagordning, utifrån intervjuer med nyckelpersoner och tidigare forskning. Miljöområdet används som exempel.
En slutsats är att vissa initiativ är möjliga, men det förutsätter att ordförandeskapet i stort sköts bra och att de nya tankarna verkar vara i hela unionens intresse.
Författaren gör även en genomgång av generella framgångsfaktorer för ett EU-ordförandeskap och pekar på specifika omständigheter för Sveriges del: våren 2023 kommer sannolikt många rättsakter att slutförhandlas, vilket ställer krav på prioritering bland egna initiativ.
En särskild fråga på miljöområdet är vad Sverige kan göra för den gröna givens fortsättning under nästa kommission och Europaparlament.