Restricting human rights in the Member States during the COVID-19 pandemic: What does it mean for the EU?
Under coronapandemin har de flesta medlemsstater i EU sett sig nödgade att frånta sin befolkning vissa medborgerliga och politiska rättigheter. Åtgärderna har varierat men har påverkat de demokratiska systemen i medlemsstaterna. Vilka konsekvenser får detta agerande för EU:s juridiska system? Den frågan undersöker Valeriia Varfolomieieva, forskningsassistent i juridik vid Sieps, genom att analysera vad det Europarättsliga ramverket föreskriver när det gäller åsidosättande av de mänskliga rättigheterna. (2021:18epa)
Det har nu snart gått två år sedan pandemiutbrottet och det har därmed blivit möjligt att granska EU-ländernas åtgärder för att stoppa smittan men som också har begränsat medborgerliga och politiska rättigheter. Detta upphävande av individuella friheter under pandemin ledde till en demokratisk tillbakagång i europeiska länder.
EU:s medlemsstater må ha gjort vad de kunnat för att begränsa spridningen av covid-19, men åtgärderna kan påverka EU som helhet. Därför är det viktigt att reflektera över dessa processer och deras resultat under pandemin. I detta syfte analyserar Valeriia Varfolomieieva, forskningsassistent i juridik vid Sieps, fem medlemsstater: Ungern, Polen, Italien, Frankrike och Sverige.
Omständigheterna under 2020 och 2021 kan ha motiverat vissa begränsningar av mänskliga rättigheter. En begränsning måste dock följa de juridiska principerna laglighet, nödvändighet och proportionalitet. Framöver väntas detta också granskas av både EU-domstolen och Europadomstolen.
Mänskliga rättigheter är en omistlig del av de värden som är inskrivna i artikel 2 i Europeiska unionens fördrag, och EU måste slå vakt om att medlemsstater följer EU-rätten. Denna europapolitiska analys manar till eftertanke om hur EU kan agera i framtida, liknande situationer och vilken roll EU kommer att ha när det gäller att reglera skyddet av de mänskliga rättigheterna i samband med undantagstillstånd.