Should They Stay or Should They Go? Frontex’s fundamental rights dilemma
Frontex, som bevakar EU:s yttre gränser, riskerar att åsidosätta grundläggande rättigheter när medlemsstater begår lagbrott. Bernd Parusel, forskare i statsvetenskap vid Sieps, menar dock att det saknas bra alternativ till att Frontex närvarar vid de yttre gränserna. Däremot behöver byråns strukturer och arbetssätt bli bättre. Ansvaret kommer att vila på den nya verkställande direktör som snart tillträder – men också på aktörer utanför Frontex. (2022:22epa)
Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Frontex, har i uppdrag att arbeta sida vid sida med nationell gränsbevakning för att se till att EU:s yttre gränser är säkra och välfungerande. Uppgiften är inte enkel: Frontex måste ta hänsyn till både nationella lagar och EU-lagstiftning och när medlemsstater gör sig skyldiga till lagbrott riskerar Frontex att bli delaktig.
I takt med att byrån har expanderat kraftigt under senare år – mandatet har vidgats, uppgifterna blivit fler och resurserna ökat – har också problemen vuxit i omfattning. Frontex har till exempel kritiserats för delaktighet i direktavvisningar utan asylprövning (”pushbacks”) vid Greklands gränser mot Turkiet, och i april 2022 avgick Frontex verkställande direktör Fabrice Leggeri efter anklagelser om missförhållanden som brist på transparens och möjlighet till ansvarsutkrävande. För närvarande pågår rekryteringen av en ny direktör.
Bernd Parusel, forskare i statsvetenskap vid Sieps, går i denna Europapolitiska analys igenom Frontex roll och dess befintliga strukturer för ansvarsutkrävande, demokratisk tillsyn och respekten för grundläggande rättigheter. Dessa strukturer har svagheter, menar författaren, trots den senaste tidens åtgärder för att trygga grundläggande rättigheter. Ansvaret faller dock inte enbart på Frontex. För att upprätthålla lag och ordning vid EU:s yttre gränser krävs engagemang från tillsynsinstitutioner, politiker och allmänhet.
Ett dilemma för Frontex och dess politiska ledning är om myndigheten ska dra sig tillbaka, stanna kvar eller till och med utöka sin närvaro när det finns risk för delaktighet i brott mot grundläggande rättigheter. Författaren menar att det inte finns några bra alternativ till att Frontex stöttar medlemsstater som upplever högt migrationstryck.
Slutsatsen blir därför att Frontex bör närvara där det behövs vid EU:s yttre gränser. En förutsättning är dock bättre strukturer för ansvarsutkrävande och bredare demokratisk tillsyn av att grundläggande rättigheter tillgodoses – och i bästa fall en oberoende övervakning av arbetssätten vid gränskontroller.