Från pandemihantering till hälsounion – tillbakablick och framtidsspaningar
Efter covid-19-pandemin har EU fördjupat samarbetet inom området hälsa. I denna analys diskuterar Louise Bengtsson, forskare vid Sieps, de reformer som genomförts, de bakomliggande drivkrafterna och förutsättningarna för EU:s hälsopolitik inför den nya mandatperioden. (2024:14epa)
Under mandatperioden 2019–2024 har EU tagit steg mot närmare samarbete och gemensam politik inom hälsofrågor. I samband med covid-19-pandemins utbrott handlade det om omedelbar krishantering och vaccinupphandling, men därefter utformades ny EU-politik på flera områden som rör både folkhälsa och sjukvård.
Initiativen har kommunicerats som en del av den ”europeiska hälsounionen”, ett begrepp som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lanserade i sitt linjetal hösten 2020.
I denna analys diskuterar Louise Bengtsson, forskare i statsvetenskap vid Sieps, reformerna för en starkare hälsounion, vilka syften de har, hur långt de har kommit och vilken typ av styrning de innebär. De har bland annat berört:
-
utökat mandat för EU:s myndigheter på området och en ny organisation där gemensam utveckling och upphandling av till exempel vaccin institutionaliseras
-
granskning av nationell beredskap
-
nya initiativ som rör cancer, icke-smittsamma sjukdomar och psykisk hälsa
-
ny lagstiftning i fråga om hälsodata
-
ny läkemedelsstrategi, inklusive översyn av EU:s läkemedelslagstiftning.
Med stöd av teorier om europeisk integration belyser författaren också utvecklingens dynamik och drivkrafter: dels skapade covid-19-krisen spridningseffekter mellan olika sektorer, inte minst på grund av kopplingar till den fria rörligheten, dels hade EU-kommissionen en proaktiv och drivande roll. När det gäller medlemsstaternas roll visade de överlag förtroende för kommissionen, men i vissa fall gjorde de initiativen mindre långtgående.
Sammansättningen i det nya Europaparlamentet och den nya EU-kommissionen kan komma att påverka förutsättningarna för den europeiska hälsounionen framöver. Viktiga frågor kommer att vara om det blir möjligt att prioritera hälsopolitikens vidare fördjupning och upprätthålla kopplingen till andra områden, som miljö och klimat, resiliens och säkerhet. Ytterligare en slutsats är att nästa kommission behöver definiera den europeiska hälsounionen på tydligare sätt.