Restoring the Borderless Schengen Area: Mission Impossible?

Sedan 1990, då Schengenkonventionen antogs, har många av EU:s inre gränser i praktiken avskaffats. På senare år har medlemsstater som ingår i Schengenområdet dock återinfört täta och omfattande kontroller.

De utökade kontrollerna – som har motiverats av tillströmningen av migranter sedan 2015, covid-19-pandemin och oro för terrorism – har inte alltid följt regelverket. EU-kommissionen har därför tagit ett initiativ till att ”rädda Schengen”, bland annat genom att ändra i kodexen om Schengengränserna med hänsyn till både den fria rörligheten och medlemsländernas oro.

I denna Europapolitiska analys gör professor Steve Peers (Royal Holloway) en rättslig bedömning av detta försök. Dels beskriver han det nu gällande regelverket: under vilka omständigheter är kontroller tillåtna, och under hur lång tid? Dels analyserar han den nyligen ingångna överenskommelsen om ändringar i unionens kodex och sätter dem i samband med mer omfattande förändringar av EU:s lagstiftning om rättsliga och inrikes frågor, såsom migrations- och asylpakten.

Peers konstaterar att förändringarna inte lär återställa ett gränsfritt Schengenområde, eftersom medlemsstaterna nu får möjlighet att återinföra inre gränskontroller under längre tidsperioder. Det saknas också en tydlig koppling mellan den ändrade gränskodexen och EU:s reviderade asyllagar, även om förändringarna inte rättfärdigar olagliga avvisningar (”push-backs”) till osäkra länder.

Författaren avslutar med ett antal rekommendationer om hur man kan skydda principen om att undvika kontroller vid de inre gränserna, något som har rättslig, politisk och ekonomisk betydelse för EU som helhet. En slutsats är att politiska och ekonomiska argument kommer att vara avgörande, eftersom det rättsliga trycket nu blir mindre.