Widening Without Falling Apart: Germany’s EU Enlargement Policy

I slutet av 2023 beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utvidgningen som att ”historien kallar”. Men nya stater kan inte ansluta sig till EU utan att de befintliga medlemsländerna godkänner dem. Hur ser då nuvarande medlemsstater på att utvidga unionen? I denna analys redogör Theresia Töglhofer för vilka uppfattningar som finns i EU:s folkrikaste medlemsland och vilka faktorer som formar dessa uppfattningar.

Tyskland har länge velat ha både och: en starkt integrerad union, men också en union som kan ta emot nya medlemmar. Under 2000-talet minskade gradvis landets intresse för både utvidgning och interna reformer. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 uppstod emellertid ett akut behov av att införliva staterna i sydöstra Europa och tidigare Sovjetunionen, det vill säga länder som idag står utanför EU och som vill komma in.

Det finns ett brett politiskt samförstånd om detta behov, och de ekonomiska fördelarna med utvidgning är också allmänt erkända. Men i Berlin anser man också att det krävs reformer för att kunna ta emot dessa stater: att integrera illa förberedda kandidater i en illa förberedd union är ett recept på problem. Samtidigt hävdar Tyskland att EU:s ”DNA” måste bevaras, vilket syftar på värden som frihet, demokrati och rättvisa. Berlin fortsätter därför att insistera på en meritbaserad process – särskilt när det gäller rättsstatsprincipen – som dock kompliceras av det geopolitiska kravet på att skynda på processen.

Enligt författaren har Tyskland goda förutsättningar att spela en ledande roll i den pågående utvidgningsprocessen, men för att göra det måste landet noggrant hantera dessa motsägelser och potentiella fallgropar.