Med Lissabonfördraget fick EU mandat att utveckla särskilda relationer till grannländerna. Vad har det mandatet inneburit för den europeiska grannskapspolitiken (ENP) som EU tog fram i kölvattnet av utvidgningen österut? Och hur har ENP på det hela taget utvecklats i ljuset av nya politiska realiteter? Steven Blockmans är professor i EU-rätt med inriktning på externa relationer och verksam vid tankesmedjan CEPS. (2017:4)

Den gemensamma handelspolitiken (CCP) är det kanske främsta uttrycket för EU:s yttre agerande. Lissabonfördraget innebar dock betydande förändringar inom politikområdet, såväl vad gäller substans som institutionella villkor. Marise Cremona är professor i juridik. (2017:2)

Utrikespolitik har alltid omgärdats av viss sekretess och EU:s utrikespolitik utgör därvidlag inget undantag. Av hänsyn till säkerhet och internationella förhandlingar som förs i all förtrolighet, hanterar utrikespolitiska aktörer som ministerrådet och utrikestjänsten (EEAS) frågan genom att ”hemligstämpla” dokument. Deirdre Curtin och Christina Eckes är professorer i EU-rätt. (2016:13)

Fiskeriavtal med Europeiska unionen är en stor inkomstkälla för vissa utvecklingsländer. Intäkterna från att utländska flottor tillåts fiska på ens territorium kan ligga på 30–50 procent av statsbudgeten. Författarna Johan Blomquist, Cecilia Hammarlund och Staffan Waldo är verksamma vid AgriFood Economics Centre. (2016:12)

EU:s förhållande till Belarus inom ramen för det Östliga partnerskapet är komplext. Landets auktoritära karaktär såväl som dess utrikespolitiska balansgång mellan EU och Euroasiatiska ekonomiska unionen försvårar genomförande av större reformprogram. Det skriver Elena A. Korosteleva, professor i internationell politik. (2016:13epa)

Den europeiska ekonomins segdragna tillväxtproblem gör det allt viktigare att finna sätt att öka produktiviteten. I den här Europapolitiska analysen undersöker författarna vilka faktorer som driver produktivitet i Europas regioner.

Den 1 januari 2015 trädde Eurasiatiska ekonomiska unionen (EEU) i kraft som en organisation för ekonomisk integration mellan Belarus, Kazakstan och Ryssland. Samma år anslöt sig även Armenien och Kirgizistan.

För­handlingarna om ett trans­atlantiskt handels- och investerings­partnerskap­savtal (TTIP) mellan EU och USA inleddes i juli 2013, med mål­sättning att nå en upp­görelse innan president Barack Obamas mandat­period löper ut i januari 2017.

Med Lissabon­fördraget har EU fått uttrycklig kompetens när det gäller humanitärt bistånd. Det har med­fört en rad juridiska och institutionella ut­maningar som analyseras i denna rapport.

Innan de central- och öst­europeiska medlems­staterna blev full­värdiga medlemmar i Europeiska unionen, tecknades en rad bi­laterala investerings­avtal (BITs) mellan dem och EU:s medlems­stater.