Utformningen av italiensk utrikespolitik har sedan länge dominerats av en avvägning mellan tre faktorer: de transatlantiska förbindelserna, relationerna med Medelhavsländerna samt Italiens plats i Europa. Den här rapporten undersöker om den italienska utrikespolitiken har förändrats mellan 2001, då Silvio Berlusconis center-högerregering tillträdde och hösten 2003, då Italien tog över ordförandeskapet i ministerrådet.