Hur ska det säkerställas att medlen från Next Generation EU används korrekt, betalas ut i tid och ger ett europeiskt mervärde? Det diskuterades vid ett webbinarium som Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Sieps arrangerade tillsammans den 18 november 2020.

Nyligen nådde EU:s ledare enighet om både EU:s fleråriga budget och återhämtningspaketet Next Generation EU (NGEU). Stora belopp ska betalas ut, i fallet NGEU redan de närmaste åren, där det rör sig om både direkta bidrag och lån. EU:s budget är på närmare 1 100 miljarder euro under åren 2021–2027 och NGEU kan som mest uppgå till 750 miljarder euro. På ett seminarium som samarrangeras av Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), diskuterades hur det kan säkerställas att medlen används korrekt, betalas ut i tid samt ger ett europeiskt mervärde.

Webbinariet sändes direkt på Europaparlamentets Facebook-sida samt på SVT Forum fredagen den 20 november kl 12.03–13.00.

När kommissionens tidigare ordförande, Jean Claude Juncker, 2017 presenterade hur EU:s sociala pelare kunde se ut var det många som reagerade mot en skrivelse om att EU skulle verka för adekvata minimilöner i medlemsländerna. Man menade bland annat att EU saknar befogenheter att reglera lönefrågorna. Tre år senare, i oktober 2020, presenterade hans efterträdare Ursula von der Leyens kommission ett förslag på en EU-lagstiftning om miniminivåer. I denna poddcast diskuterar Per Skedinger, Erik Sjödin och Ylva Nilsson dels varför kommissionen anser att EU behöver regleringen och dels vilka utmaningar den innebär för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Samtalet modereras av Sieps forskaren Anna Wetter Ryde.

En av kommissionens utgångspunkter när den föreslår lagstiftningen är att tio procent av löntagarna i EU lever i fattigdom och därför måste lönefrågan hamna i fokus som en viktig del av ekonomin. Härtill kommer att EU har som mål att unionen ska främja såväl ekonomisk som social sammanhållning i medlemsstaterna.

Mot överstatlig reglering av medlemsländernas minimilöner talar dock såväl forskning som faktiska förhållanden, menar Per Skedinger. Han är bland annat kritisk mot att kommissionen inte på ett övertygande sätt visar hur höjda minimilöner ska kunna leda till det som kommissionen vill uppnå.

Ett annat motstånd mot det överstatliga inslaget i regleringen är att Sverige och flera andra länder i EU har en välfungerande arbetsmarknadsmodell som förutsätter att det inte sker någon politisk inblandning i lönenivåerna, genom exempelvis lagstiftning. Här menar Erik Sjödin att en EU-reglering riskerar att leda till störningar i arbetsmarknadsmodellen, trots att kommissionen säger att den inte kommer att påverkas. Denna risk uppstår inte minst genom att EU:s domstol tolkar lagstiftningen, varpå domstolen kan komma till en annan slutsats än kommissionen. Samtidigt påpekar Ylva Nilsson under samtalet att kommissionen snarast värnar arbetsmarknadsmodellen och vill se att fler medlemsländer tillämpar den. Hon menar också att det nu är viktigt att Sverige och andra kritiker av EU-lagstiftningen förmår lyfta blicken och även beaktar frågan i ljuset av den växande fattigdomen i EU.

Lyssna här!

Medlemsstaterna har olika konstitutionella regleringar av nödtillstånd. Under coronapandemin har olika former av nödtillstånd utlysts och exceptionella åtgärder har vidtagits. Även om hälsoområdet är en nationell befogenhet påverkas EU-samarbetet av de nationella åtgärderna Vilka risker finns med nödåtgärderna? Hur påverkas EU av medlemsstaternas agerande och behövs mer EU-gemensam samordning eller reglering? I det här poddsamtalet diskuterar Sieps direktör Göran von Sydow dessa frågor med Anna Wetter Ryde, forskare i juridik vid Sieps.

Coronakrisen har lett till att flera medlemsländer har vidtagit exceptionella åtgärder för att få bukt med spridningen av viruset. Flera länder har tillämpat nationella nödtillstånd för att kunna vidta sådana åtgärder, medan andra (inklusive Sverige) har hanterat situationen inom ramen för den gängse ordningen för beslutsfattande. Det har bland annat rört sig om begränsningar i enskildas rörselsfrihet och om bredare nedstängningar av hela samhällen.

Flera av de nationella åtgärderna har dock inte bara påverkat de egna länderna utan har också medfört effekter i andra EU-länder. I krisens inledande fas införde exempelvis några länder exportrestriktioner av skyddsutrustning. Länder har även stängt ner hela samhällen, vilket har fått konsekvenser för inte minst industrin i andra länder, genom att viktiga varuleveranser har upphört. En annan central aspekt för EU-samarbetet är nödtillståndens utmaningar för rättsstatens principer. När medlemsländerna åsidosätter de ordinarie lagarna för att kunna hantera kriser kan det innebära begränsningar i enskildas rättigheter, exempelvis i rätten till en rättvis rättegång. Eftersom EU är en rättsgemenskap är sådana inskränkningar också en angelägenhet för medlemsstaterna.

Men frågan är om medlemsländernas frihet att besluta om sina egna nödgärder är så pass problematiskt för EU-samarbetet att EU bör ha en tydligare roll att samordna medlemsländernas nationella åtgärder i samband med kriser. En annan fråga är om det över huvud taget finns en lämplig beslutsordning på EU-nivån att hantera en sådan samordning av de nationella åtgärderna. I ett poddsamtal i ledning av Sieps direktör, Göran von Sydow, diskuteras bland annat dessa frågor tillsammans med Sieps-forskaren i juridik, Anna Wetter Ryde.

Lyssna här!