Sexuell läggning och köns­identitet har i allt större utsträck­ning kommit att betraktas som något som kan utgöra grund för diskri­mi­nering i såväl europeisk som nationell lag­stiftning.

EU:s utvidgning till Central- och Östeuropa väcker minnen från det förflutna. En nu bortglömd men tidig europeisk stabilitetsstrategi handlade om att skapa homogena nationer, vilket medförde stora förflyttningar av etniska minoriteter.

I den här analysen hävdar författaren att krisen i Grekland inte är förvånande och att den kan förklaras i såväl makroekonomiska som mikroekonomiska termer: Avsaknad av skuldlindring respektive avsaknad av strukturreformer.

Parlamentsvalet i Grekland i januari ledde fram till en koalitionsregering med det vänsterradikala partiet Syriza i spetsen. Vad innebär den nya politiska konstellationen för Greklands EU-relationer och för de pågående förhandlingarna om landets lånevillkor?

Med Lissabonfördraget fick Europaparlamentet ökad granskningsmakt över såväl EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) som den gemensamma säkerhets-och försvarspolitiken (GSFP).

Den åtstramningspolitik som infördes som svar på den finansiella och ekonomiska krisen i EU var ett resultat av akuta insatser. Den var inte baserad på socialpolitiska överväganden och det skapades heller inte några mekanismer för utvärdering och korrigering av eventuella negativa effekter. Niklas Bruun är professor i juridik. (2015:2epa)

Inom fackföreningsrörelsen har begreppet solidaritet alltid varit centralt. Det gäller även transnationella fackföreningar, men där är konflikter och den ofrånkomliga kohandeln betydligt mer omfattande och begreppet får därmed en annan innebörd.

Krisåren visade att bostadsmarknader påverkar stabiliteten i hela EU. Ramarna kring bostadsfinansiering har också ändrats, både genom lagstiftning och genom en mer försiktig hantering av bolån.

Den europeiska planeringsterminen som infördes i början av eurokrisen – och utgör kärnan i EU:s nya institutionella ramverk för ekonomisk och social styrning – har väckt frågor om hur EU:s framväxande socioekonomiska styrning egentligen fungerar och vad den leder till. I den här rapporten hävdar Jonathan Zeitlin och Bart Vanhercke att det sedan 2011 har skett en gradvis ”socialisering” av den europeiska planeringsterminen. (2014:7)

En lösning som ofta föreslås för att minska arbetslösheten bland unga i EU är det klassiska lärlingssystem som förekommer i exempelvis Tyskland. Professor Jonas Olofsson går i den här rapporten igenom och drar lärdomar av lärlingssystemen i Danmark, England, Norge, Tyskland och Österrike.