De politiska konsekvenserna av eurokrisen är omfattande. Eurogruppens roll har stärkts samtidigt som avståndet mellan eurozonens medlemmar och övriga EU-länder har ökat.

Den nya ungerska grundlagen – som trädde i kraft i januari 2012 – har varit föremål för omfattande internationell kritik.

Valet i Grekland den 6 maj 2012 resulterade i ett starkt väljarstöd för andra partier än de som traditionellt har innehaft regeringsmakten.

På grund av kvardröjande problem med korruption i Bulgarien och Rumäninen införde EU Mekanismen för Samarbete och Verifikation (MSV). Syftet med denna mekanism är att påskynda reformer genom att unionen får inflytande över utvecklingen också efter det att ett land har blivit medlem.

EU har först de senaste åren antagit lagstiftning på kärnsäkerhetsområdet. Den är dock inte särskilt långtgående och kopierar i huvudsak de internationella konventionerna på området.

EU har hela tiden varit och är alltjämt fast besluten att få till stånd en heltäckande klimatöverenskommelse baserad på FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC).

I mars 2012 presenterade Europeiska Kommissionen två lagstiftningsförslag inom området utstationering av arbetstagare. Det var ett svar på den intensiva debatt som följde på EU-domstolens utslag i de fyra målen i den så kallade Laval-kvartetten (Laval, Viking, Rüffert och Luxemburg).

Storbritannien är en av Europeiska unionens mer motvilliga medlemmar. En inhemsk debatt har nu inletts såväl om vilka kompetenser EU ska ha som om möjligheten att hålla en folkomröstning om medlemskapet.

Den senaste finanskrisen visade att de lärdomar som drogs av bankkriserna före andra världskriget till stora delar hade gått förlorad. Den här europapolitiska analysen rekommenderar två reformer för att motverka en ny djup finansiell kris.

Finanskrisen har skadat förtroendet för aktörerna i banksystemet. För att kunna motverka framtida finanskriser måste vi förstå orsakerna bakom bankernas risktagande.